Foto: Bildbyrån
Gårdagens match var något av det mest dråpliga jag upplevt som supporter. Precis som när vi mötte Örebro 99 var det en orgie i missade chanser och ramträffar. Fast till skillnad från då var det motståndarlaget som nu brände de fria lägena.
Att vi inte straffades någon gång för vårt usla försvarsspel kändes ofattbart. Känslan inombords sade att det bara var en tidsfråga innan det small till bakom Pa Dembo. Nu blev det inte så och i slutändan stod vi där med tre färska pinnar. Orättvist kanske, men lika skönt för det.
Jag hoppas dock inte att vinsten gör att tränartrojkan lägger sig på latsidan, för det finns enorma brister i det kollektiva försvarsspelet. Ytterbackarna hamnar i svåra situationer nästan hela tiden och får inte tillräckligt understöd från mittfältare och ytterforwards. Likaså är det långa stunder ett hav mellan mittbackar och närmaste mittfältare. Dessutom finns det ingen geist i andrabollsspelet och idag blev det extremt tydligt vilket passivt försvarsspel vi utövar överlag.
Positivt var att vi inte visade upp samma naivitet som mot BP, då vi prompt skulle rulla bollen genom mittfältet hela tiden. Man vinner inga matcher på att vinna bollinnehavet. Dessutom var det skönt att få igång en viss Oremo, som man har längtat efter en balja från den mannen. Kanske var det den nya ramsan som fick igång norrlänningen?
