Speciellt sensationellt blir inte detta inlägg, men för er som vill läsa om de fem personer (+1) som blev framröstade på medlemsmötet så har vi här en sammanställning med information och historik. Värt att notera är att Tommy Jacobson och Johan Skarborg har varit verksamma i styrelsen för DFAB, men Tommy har meddelat att när han blir ordförande i föreningen kommer han lämna sitt uppdrag som ordförande i DFAB. Fortsätt läsa…
Det är den 29 april 1997. Jag är 13 bast, går i sjuan och ägnar de flesta kvällar åt att lira hockey med IK Göta ute i Bromma. Denna tisdagskväll är inget undantag, skillnaden är att jag – som i vanliga fall är segast i laget på att duscha och byta om efter träningen – är klar nästan först och blixtsnabbt sätter mig i farsans bil på väg in mot stan. När vi kommer fram till garaget strax efter 7 så säger jag till farsan ”Du får ta hem mina grejer idag, jag ska iväg och se Djurgår’ns premiär. Jag kommer hem direkt efteråt.”.
Jag tror nästan alla vi Djurgårdare har någon speciell match vi minns från vår ungdom och som på något sätt känns som starten. Där det en gång började. Det är nog sällsynt att det just är den absolut första matchen man går på, då man nog allt som oftast är för ung. Det är snarare någonstans efter ett tag man känner att: Nu, nu är jag fast!
För mig är den matchen premiären 1997, Djurgår’n har året innan snöpligt trillat ur allsvenskan trots en bra trupp med lirare som MP, Thor André, Markus Karlsson och Zoran Stojcevski. To-be bajarna Dank-Johan och Fet-Kaj fanns också i laget.
1997 fick vi starta om i gärdsgårdserien norrettan mot lag som Brage och Nacka samt 2 (!) lag från Luleå. Även om målsättningen var att gå upp direkt kändes den plötsliga fotbollshypen kring DIF fotboll som infann sig 1995 rätt långt borta när jag kutade upp mot stadion i vårregnet.
Vi hade dessutom blivit av med bl a både MP och en viss Nebo.
Jag kom fram dyngsur i matchminut 38, då var entrén var stängd utanför Sofialäktaren. Det hördes inte att det pågick en match där inne och jag hann bli osäker för en sekund på om jag hade tagit fel på dag. På den tiden (pre-dif.se) var min bästa källa för när DIF lirade sin nästa hemmamatch stadionskylten i hörnet vid lidingövägen. En skylt som jag passerade varje torsdag på väg till tennisträningen. Det kom dock rätt snabbt fram en gubbe till grindarna. Jag frågade vad det stod och han svarade ”0-0 så du kan få gå in gratis…”. Vilket jag också gjorde.
Kort därefter, I halvtid, stod jag nedanför trappen och frös och undrade vilken typ av kraft som gjorde att jag, helt ensam, valt att springa hit och ställa mig i regnet och bevittna denna (förmodligen bedrövliga) fotbollsmatch. Då, helt plötsligt, kom det fram en riktig Djurgårdsgubbe med stor ölkagge och sa något i stil med ”Här grabben, ta en slang, jag köpte 2 och du kan ta den ena.” . Jag tackade så mycket och tryckte huttrande i mig korven.
”Vad gör man här egentligen? ” frågade han mig. Ungefär som om han och jag tänkte på samma sak. Jag minns inte vad jag svarade men någonstans visste vi båda två svaret. Det är för fan Djurgår’n som lirar boll och då är man där!
DIF – Nacka FF 0-0 (0-0)
Datum: 1997-04-29
Sammanhang: Division 1
Arena: Stockholms Stadion
Publik: 2161
För övrigt var Japsburger bollkalle mot Nacka (och resten av säsongen) 97. Han har lovat att leta fram sin gamla blåa bollkallejacka som han snodde efteråt.
//Hockeytröjan.
Edit: Texten är en liten favorit (fast här något omskriven) från min och Japsburgers förra blogg Blue Balls Of Fury.
Inför kvällens match mot GAIS sägs det vara svårt att hitta inspiration, då båda lagen befinner sig i mittenskiktet av tabellen. Men jag tycker det är enkelt. GAIS är ett sosselag från Göteborg. Räcker inte det?
Det är dags att slå hål på Göteborgsmyten. GAIS är inget publiklag. GAIS har aldrig varit framgångsrika. GAIS är ett skitgäng som inte ens änglarna förmår att ta på allvar.
Det enda som gör att GAIS fortfarande håller sig kvar i Allsvenskan är den fantastiske, karismatiske, kompetente och alldeles underbart blårandige Magnus Pehrsson. För hur skulle man annars kunna förklara klubbens mittenplacering i tabellen, det är knappast så att GAIS har lyfts fram av sina egna supportrar under säsongen.
Djurgården bör bara ha en sak i kikaren. Slå hål på Göteborgsmyten, förnedra makrillarna och ta med Magnus Pehrsson hem igen.
