”Men DIF var beslutsamma, arbetsvilliga, visade hjärta och attityd och vid lineupen, när hela arenan kokade, skrek jag till Wastå att om man kan stötta sitt lag på det här sättet i motgång, då har man gjort sig förtjänt av respekt och att också kritisera sitt lag.”
Kalmar FF-spelaren Henrik Rydström på sin blogg om eftermiddagens match.
Några korta om matchen mot Kff.
Förhoppning blev till förtvivlan blev till glädje blev till melankoli blev till glädje blev till aja ajk vann men vi ska krossa aff för vi vann mot kff.
Ungefär så tror jag det går att sammanfatta den här skruvade eftermiddagen/kvällen. Men jag är inte riktigt säker, oerhört emotionellt var det iaf.
Laget ska ha enormt credd för den här avslutningen. Vilket annat allsvenskt lag har gått in med tre raka segrar i ryggen!?
Markus Johannesson. Man var inte långt från tårarna när han äntligen fick göra mål!
Nu återstår bara att ta över Södertälje (hur nu det ska gå till!?) och göra DIF till allsvenskt även nästa säsong.
Hade jag kunnat vara på två ställen samtidigt så hade jag nog valt att, förutom på Stadion, vara på SöS ikväll.
Lär bli mer skrivet inför onsdag.
När Örgryte kvitterade vår ledning kändes det som om någon slog undan benen för den här vistelsen i Allsvenskan. Att vi i slutändan skulle vinna den matchen så som den utvecklade sig kändes otroligt, nästan omöjligt. Men istället för att spelarna vek ned sig, frambringade den prekära situationen en hundraprocentig krigarinställning. Ett engagemang som resulterade i en seger trots decimerat manskap samt en självförtroendekick inför avgörandet.
Det känns nästan lite pinsamt att ta upp ämnet bristfälliga och avgörande domarinsatser så här tätt inpå en förlust med 6-1 mot ett överlägset Kalmar. Att skylla hela debaclet på rättskiparen är att göra det alldeles för lätt för sig. Däremot vill jag bringa ljus på några situationer med följande domarmisstag som jag tycker förtjänar att diskuteras.
Numera mardrömsmotståndaren Kalmar krossade oss åter på Fredrikskans. Den här gången med tennissiffrorna 6-1.
Sommarsprattlet mot Heif förra veckan var som bortblåst och tragiska DIF från innan sommaruppehållet var tillbaka. Dessa genomklappningar börjar bli oerhört frustrerande. Vi ska inte behöva vänja oss vid att dem kommer med jämna mellanrum heller.
Jonson-effekten i den här matchen sträckte sig till ett mål men inte så mycket mer.
Var det ens någon match på Fredrikskans igår? Visst, vi hade en kvittering men det hade vi förra året också. Jones målade likt Jonson igår och sen började fallet.
Enda skillnaden i år var att laget bröt ihop med alla spelare kvar på plan.
Blir intressant att se hur laget reagerar nu. Är det fortfarande småmys med Galloway ute på Kaknäs som gäller eller tar ångesten över nedflyttningsstrecket över…
En ljuspunkt är iofs att laget redan tagit tre poäng av Julimatcherna. Matcher man på förhand inte trodde att dom skulle klara av överhuvudtaget. Nästa Elfsborg, då ska även bloggen vara med i matchen.
