Det var ett tag sedan sist, jag har till och med hunnit vara ute och vänstrat lite efter slakten götet. Jag har också slagit pannan mot väggen i förbannelse över blårändernas brist på dugliga kantspelare. Både framåt och bakåt. Men nu lämnar vi det gamla bakom oss och kikar framåt.
En av mina personliga hackkycklingar förra säsongen var Mikael Dahlberg. Jag tyckte då att han personifierade hela säsongens spel med en sällan skådad tröghet och brunkighet. Men till den här säsongen har något hänt. Micke har givit ordet hjälpgumma ett nytt ansikte. För er som inte känner till ordet hjälpgumma så är det öknamnet på en spelare i laget som inte har någon fast position utan får ta den positionen där det för tillfället finns en vakans. Hjälpgumman har ingen specialitet utan fungerar lika bra/dåligt på alla positioner. Den mest kända hjälpgumman i Sverige är troligen Magnus Erlingmark som lyckades spela på alla positioner i IFK GBG så framgångsrikt att han belönades med inte mindre än 37 landslagsuppdrag. Förra säsongen inledde Dahlberg som släpande forward, flyttades ner som back och i årets sista allsvenska startelva stod han uppskriven som mittfältare. De två senaste matcherna har Micke varit bäst på plan. Precis som förra säsongen så spelar dock inte Micke på en enda position. Han är överallt. Bollvinnare och regissör på mittfältet, target i anfallet och även nere och rensar i försvaret när det behövs.
Vårt nya tränarpar har redan fått utstå ofantligt mycket skit. Även de i Djurgårdsled som raljerat om hur viktigt tålamod är har kritiserat Zoran och André redan efter fem matcher. Anledningen till att jag håller inne med kritiken ett bra tag till är att jag är en av dem som raljerat samt att de redan bevisat sig på ett par punkter. För det första så är det roligare att se DIF förlora i år än förra året. Hellre en förlust i ett försök till fotboll än i en interntävling i långtjongning. För det andra så har de väckt två krafter i truppen. Ovan nämnda Dahlberg har äntligen fått rätt position och han har äntligen tuffat till sig lite i närkamperna. Fysikens lagar sätter stopp för att en 192 cm lång och 88 kg tung norrlänning någonsin ska kunna bli kvick i fötterna men med hans nya placering på mittfältet så utnyttjas hans andra kvalitéer. Dessutom är han en fighter som verkligen behövs när det går emot laget. Den andra spelaren är så klart Kebba som också måste räknas som en av de bästa på plan. Tänk att han inte ens under en säsong när laget kom tolva fick speciellt mycket speltid. Är det möjligt att stämma någon för den missen om Kebba går billigt till något danskt mittenlag i sommar?
Vad säger vi om dagens match då? Helt klart är att BP blir ett lag att räkna med. Det vi blåränder måste hoppas på är att spelare som är helt under isen hittar tillbaka till formen. Både Haginge och Komac verkar direkt rädda för bollen just nu. Jag hoppas att man till sommaren kan värva lite vettig konkurrens på åtminstone ytterbacksplatserna. Vi behöver även förstärkning framåt, det är nu väldigt tydligt att man inte kan sälja två stycken nr nio utan att ersätta dem. Så här trubbiga har vi inte varit så länge jag kan minnas.
