
Foto: Järnkaminerna.se
Än en gång slås man av hur märklig tillvaron som fotbollsfan kan vara. Det som innan premiären kändes som en spännande nystart har hos många, inklusive mig själv, hux flux förvandlats till en skräckupplevelse ifrån i höstas. Och det på bara sex halvlekar!
Ni vet vad jag talar om, synen av ett ängsligt lag som saknar all form av förmåga och en allt mer desperat sinnesstämning på läktaren. Man känner sig helt enkelt lurad och frustrerad över att laget inte ens kan motsvara de, med 2000-talets relativt låga, förväntningar vi fans gått in med inför säsongen.
Kanske är det så som Berit, the godmother of Östra Station, högt och tydligt pratade om igår innan matchen. Att Zoran är en sopa och att vi allt för enkelt glömt bort det han åstadkom med truppen 2004 då han fick sparken!
Men låt oss hoppas att så inte är fallet och att det till störst del bara är en konstruktion i våra huvuden som spökar.
Den frustration och ambivalens som nu börjar infinna sig över vart Djurgården av idag är på väg är vad jag vill kalla för typisk Fan-Logik. Det svänger oerhört fort och nöjet över att på försäsongen få njuta av en nystart, utan några större förväntningar på laget, har på bara några matcher vänts till ett stort missnöje.
Till exempel tyckte jag så sent som igår förmiddags att det Malcolm skrev på bloggen var kortsiktigt och väl drastiskt för att senare på kvällen, efter matchen, instämma i hans något hårda linje fullständigt.
Det får mig att tänka över hur hissnande fort det kan svänga i huvudet på en fotbollssupporter. Går det dåligt ett par matcher så glömmer man lätt vilka förutsättningar som råder för att lyckas och det kan vara nyttigt att för en stund lägga fan-logiken åt sidan.
Därför vill jag bara säga Fuck Logic och försök se läget med andra ögon. Organisationen runt laget tror naturligtvis fortfarande på det man gör och vi kan lätt ge dem några matcher till att bevisa det.
Jag tänker i alla fall göra det, fortsätta stötta laget på Stadion, hålla modet uppe och se vilken väg den här resan tar. Om vi efter tio-femton omgångar är på väg rakt ner i diket, först då tycker jag att det finns anledning till oro på riktigt!