I ekonomikretsar brukar man ofta tala om att sitta på svarte petter, ett uttryck som flitigt använts i nuvarande finanskris. Uttrycket härstammar från kortspelet med samma namn där ingen vill sitta med ”svarte petter-kortet”.
I USA har det varit oklart vilka placerare som suttit med tillgångar i så kallade subprime-papper, lån till mindre bemedlade i USA som blivit värdelösa och som finansinstitut förgäves försökt bli av med. De har även försökt dölja vilka av tillgångarna i balansräkningen som är ”toxic”. Det har medfört att ekonomer undrat ”Vem sitter på svarte petter”?.
I Djurgården har vi för närvarande vår egen svarte petter i Aki Riihilahti. Förvisso är han en bra spelare, inget snack om saken, men det spelar ingen roll när hans sjukjournal är minst lika tjock som nådiga luntan och då hans vader verkar ha spelat ut sin roll.
Det bästa för Djurgården vore naturligtvis att bli av med finnen och länge verkade som att Aki Riihilahti var klar för San José i den amerikanska ligan. Men lika lite som Djurgården vill dras med en spelare som har fler läkarkontakter än Jari Litmanen vill naturligtvis något annat lag göra detsamma.
Djurgården verkar hur som helst ha varit säkra på att Aki synts för sista gången på Kaknäs. Men affären verkar ha gått i stöpet och vad som nu händer med den finske landslagsmannen är oklart. Då han har kontrakt med Djurgården i ett år till lär det dock vara DIF som sitter på svarte petter.
- Vi vet inte riktigt vad som har hänt där borta, säger Djurgårdens manager Göran Aral till fotbollskanalen.se.
Aki är bara en av många ”pettrar” vi sett i DIF-tröjan under de senaste åren. Somliga skulle räkna Jonson till den kategorin. Dessutom kom Sören Larsen till Djurgården från Bröndby och skadade sig efter bara en halvlek i den första träningsmatchen. Det har viskats om att Djurgården köpte spelaren utan läkarundersökning för att hinna före Bajen och att Bröndby stressade på Djurgården för att spelarens katastrofala fysiska status inte skulle genomskådas. Bröndby sålde alltså i så fall svarte petter till Djurgården.
Robert Stoltz visade sig vara ett stolpskott som Djurgården tvingades låna ut med subventionerad lön för att bli av med. Detsamma gällde Johan Wallinder. Stefan Batan vill nu stanna i Djurgården mot klubbens vilja, troligen för att han sitter på ett lukrativt kontrakt och att ingen annan klubb vill överta 24-åringens lönekuvert.
Quirino måste annars ha varit den största floppen. Han visade sig vara en katastrof, undertecknad ansåg att han inte gjorde särskilt mycket väsen av sig under provspelet på Gran Canaria och att Djurgården därför inte borde ha riskerat 10 miljoner i övergångssumma, 4 miljoner i sign on, lön ovanpå det samt en personlig tränare till killen.
Visst kanske vi gått miste om en ny Afonso men å andra sidan finns det inga gratisluncher. Om killen nu var så bra, varför hade ingen annan klubb redan värvat honom? Varför var Atletico Mineiro så måna om att bli av med honom? De lyckades sälja honom dyrt till Djurgården och det stod tidigt klart att Djurgården lyckats värva Svarte Petter.
Det är aldrig lätt att göra sig av med svarte petter eftersom köparen scoutar spelaren eller låter honom provspela och gör en läkarundersökning innan kontraktet skrivs under för att försäkra sig om att de inte köper svarte petter. Med andra ord kan det bli svårt att bli av med Aki och Batan.
