I flera månader har jag planerat att skriva en text om Djurgårdens ekonomi utan att det har blivit av. Men i och med den senaste tidens skriverier om, och rabalder i, klubben känns det som ett måste att skriva ner de tankar och funderingar som bubblat i mitt huvud under 2009. I egenskap av nationalekonom ligger det nära till hands att dra analogier till nationalekonomiska termer och modeller.
Stjärnan saknades i DIF
Efter ett tämligen jämt derby undrar många vad som avgjorde till anatgonisternas fördel. Frågan som bör ställas är inte vad, utan vem . Det som brast var inte spelet som helhet, inte anfallsspelet som dock måste kallas väldigt tunt. Det vi saknar i DIF anno 2009 är en stjärna. En som avgör. En med nr 10 på ryggen som inte ”Siktar på att komma med i truppen till U21-EM”.
Vi behöver en som gör de avgörande målen. Han kan heta Sören eller Kim. han kan var Svensk eller Sydamerikansk. Doesn´t matter. Ge oss målen, ge oss segern bara.
DIF på 2000-talet har varit bortskämda med denne någon. Han behövs igen. I det här skedet av föreningens utveckling skiter jag i om denne någon är 18 eller 33, om han är från Argentina eller Arboga. Jag vet bara att han behövs.
Klubben är på väg mot något stort, återväxten finns där och gror men orkar föreningen starta om i superettan? Kan Carlos Garcia gå förlorad till Juve när han inte ens för spela i blåbärsnationen Sveriges högsta serie? Jag tror det. Med honom går Trimi, Pentilä mfl.
Aral, ge oss en stjärna att glädjas åt i sommarfönstrets ljumma bris. Ge oss en spelare som räddar DIF från superettan. Om denne matchavgörande stjärna inte finns att tillgå så kanske åtminstone en målvakt som lyfter armarna ovanför axelhöjd när det kommer en lobb från 35 meter.
Dags att klona Dahlberg
Det var ett tag sedan sist, jag har till och med hunnit vara ute och vänstrat lite efter slakten götet. Jag har också slagit pannan mot väggen i förbannelse över blårändernas brist på dugliga kantspelare. Både framåt och bakåt. Men nu lämnar vi det gamla bakom oss och kikar framåt.
En av mina personliga hackkycklingar förra säsongen var Mikael Dahlberg. Jag tyckte då att han personifierade hela säsongens spel med en sällan skådad tröghet och brunkighet. Men till den här säsongen har något hänt. Micke har givit ordet hjälpgumma ett nytt ansikte. För er som inte känner till ordet hjälpgumma så är det öknamnet på en spelare i laget som inte har någon fast position utan får ta den positionen där det för tillfället finns en vakans. Hjälpgumman har ingen specialitet utan fungerar lika bra/dåligt på alla positioner. Den mest kända hjälpgumman i Sverige är troligen Magnus Erlingmark som lyckades spela på alla positioner i IFK GBG så framgångsrikt att han belönades med inte mindre än 37 landslagsuppdrag. Förra säsongen inledde Dahlberg som släpande forward, flyttades ner som back och i årets sista allsvenska startelva stod han uppskriven som mittfältare. De två senaste matcherna har Micke varit bäst på plan. Precis som förra säsongen så spelar dock inte Micke på en enda position. Han är överallt. Bollvinnare och regissör på mittfältet, target i anfallet och även nere och rensar i försvaret när det behövs.
Vårt nya tränarpar har redan fått utstå ofantligt mycket skit. Även de i Djurgårdsled som raljerat om hur viktigt tålamod är har kritiserat Zoran och André redan efter fem matcher. Anledningen till att jag håller inne med kritiken ett bra tag till är att jag är en av dem som raljerat samt att de redan bevisat sig på ett par punkter. För det första så är det roligare att se DIF förlora i år än förra året. Hellre en förlust i ett försök till fotboll än i en interntävling i långtjongning. För det andra så har de väckt två krafter i truppen. Ovan nämnda Dahlberg har äntligen fått rätt position och han har äntligen tuffat till sig lite i närkamperna. Fysikens lagar sätter stopp för att en 192 cm lång och 88 kg tung norrlänning någonsin ska kunna bli kvick i fötterna men med hans nya placering på mittfältet så utnyttjas hans andra kvalitéer. Dessutom är han en fighter som verkligen behövs när det går emot laget. Den andra spelaren är så klart Kebba som också måste räknas som en av de bästa på plan. Tänk att han inte ens under en säsong när laget kom tolva fick speciellt mycket speltid. Är det möjligt att stämma någon för den missen om Kebba går billigt till något danskt mittenlag i sommar?
Vad säger vi om dagens match då? Helt klart är att BP blir ett lag att räkna med. Det vi blåränder måste hoppas på är att spelare som är helt under isen hittar tillbaka till formen. Både Haginge och Komac verkar direkt rädda för bollen just nu. Jag hoppas att man till sommaren kan värva lite vettig konkurrens på åtminstone ytterbacksplatserna. Vi behöver även förstärkning framåt, det är nu väldigt tydligt att man inte kan sälja två stycken nr nio utan att ersätta dem. Så här trubbiga har vi inte varit så länge jag kan minnas.
Räkna med ett svettigt år…
Ikväll lirar Djurgården hemma mot Gefle. Många DIF-supportrar är av någon outgrundlig anledning förväntansfulla inför matchen. Inte jag. Jag såg nämligen helgens match mot Göteborg på tv. Då detta var det första jag såg av Djurgården anno 2009 kan jag inte vara annat än livrädd.
Den första halvleken var nämligen det sämsta jag någonsin sett en Djurgårdselva prestera. Särskilt illa var det i försvaret. Varken Petter, Tauer eller Kebba håller Allsvensk klass. Samtliga dessa tre gjorde flertalet nybörjarmisstag och det såg snarare ut som juniorlagsfotboll än Allsvensk dito.
Petters lätta genomsläpp av Sella i läget innan det första målet var ett exempel. Gbg-spelaren fick komma förbi alldeles för lätt på DIF:s högerkant, inlägget blev dock inte helt lyckat. Men bara 10 sekunder senare kom bollen in i straffområdet från vänster och Petter tittade då på boll istället för Sella, varför denne hade en lätt match att göra mål.
Petter tappade även Tobbe för lätt i ett av dennes mål, det då han blev framspelad av Wernbloom. Samma mål där för övrigt backlinjen låg ytterst ojämnt med Petter och Kebba fem meter högre upp än Toni och Haginge vilket gjorde att Hysén fick fri yta bakom Petter, som även denna gång tittade på bollen istället för sin spelare. Hade Petter stått i linje med Toni (som bör vara den som styr försvaret?) hade Tobbe inte alls fått det lika lätt.
Vid Söders mål tittade Kebba mer på boll än på motståndare. Detta gjorde att Söder fick stå så fri som han gjorde i straffområdet. Tauer tappade dock Hysén väl enkelt i läget innan. Vår käre tysk tappade sen Tobbe ytterligare en gång, när han fick springa förbi och göra mål. Två riktigt dåliga ingripanden av tysken.
Vi har alltså tre backar i laget som gör flera individuella misstag i samma halvlek. Det bådar inte alls gott. Vidare har vi inte skapat en enda farlig chans under de två första matcherna i år. Förhoppningsvis väljer DIF att ändra lite i backlinjen till ikväll. In med Magnusson och Haginge istället för Kebba och Petter. Dessa två spelares positionsspel lämnar en del i övrigt att önska.
Till sommaren önskar vi oss en till två nya backar, men frågan är om ekonomin tillåter det. Troligtvis inte. Frågan är också om tränarna lyckas täppa igen hålen i försvaret, troligen inte. Zorans förra sejour i Djurgården, 2004, finns i närminnet. Då läckte Djurgården som såll under vårsäsongen. Nu har Djurgården inte heller råd att sparka Lukic oavsett tabell-läge så 2009 kan mycket väl bli ett svettigt år…
Tankar efter matchen: Är glaset halvtomt eller halvfullt?
Foto: Järnkaminerna.se
Så var den över. Det gula gräset på Stockholm Stadion har återigen tjänat som plats för en blårandig allsvensk premiär. Den här gången med ett mer oprövat Djurgårdslag än på mycket länge, bland annat med två debutanter från lägre divisioner i startelvan.
Jag tänker närmast på Petter Gustafsson och Christer Youssef som båda fick bekänna färg. Gustafsson hade stora problem med Roni Porokara på sin kant och Christer Youssef hade svårt att uträtta något överhuvudtaget. Den som istället stal showen i mina ögon var Kebba Ceesay. Den snabbe och spelskicklige mittback som i flera år efterlysts av Djurgårdspubliken har också varit en del av truppen i flera år.
På mitten gladde Daniel Sjölund som redan verkar vara i lysande form medan Andrej Komac förmodligen presterade sin sämsta match hittills i den blårandiga tröjan. På tal om Sjölund så var hans straff ett bevis på en stark mans psyke. Eller en galnings. Jag har inte riktigt bestämt mig i den frågan.
I anfallet visade Oremo att han är livsfarlig när läget ges men tyvärr också att lägena ges väldigt sällan nuförtiden. Heter svaret Hrvoje Milic? Kanske. Det blev i vilket fall betydligt bättre fart på vänsterkanten när den unge kroaten klev in i handlingen. Eller vänsterkanten och vänsterkanten, Milic klev gång på gång inåt i banan och frågan är om inte nummer tio vore en mer passande position för honom.
När krutröken nu lagt sig återstår bara frågan: Är det här en trevande start på något nytt och spännande eller en tafflig tursam fortsättning på fjolåret? Är glaset halvtomt eller halvfullt? Jag tycker vi tömmer glaset helt, lägger frågan åt sidan och hoppas på tre fiskdoftande poäng i påskägget till på lördag.
Experter vs supportrar
Forumskribenter på Svenska Fans rasar idag över att Aftonbladet-reportrar tippar Djurgården som ett lag på under halvan. Inte blir det bättre av att Jennifer Wegerup lyckas ha glömt bort att Djurgården var med i guldstriden och faktiskt kom topp fyra 2007. Hon skriver nämligen att AIK:s femteplatser de två senaste åren är det bästa ett Stockholmslag placerat sig i Allsvenskan sedan 2007.
”Den där är ju hur pinsamt som helst. Skämmes Jennifer!”, skriver Wille Bäckström.
Undertecknad har dock svårt att förstå hur folk kan bry sig så mycket om vad dessa ”experter” skriver. Skribenten ”The Jam” har en poäng i sitt ”vad spelar det för roll vad ”experterna” tippar? Jag orkar inte ens läsa skiten. Det är bara att bläddra förbi. Eller ännu hellre, läs aldrig Aftonbladet. Det är mitt bästa tips”.
Stefan Elensky skriver i krönikan nedan att han är dålig på att tippa, men det är han inte ensam om. I Ekonomikretsar är det analytiker och fondförvaltare som klassas som ”experter”. Men dessa brukar inte klara av att slå index, samt brukar ge urusla råd. ”Lyssnar man på dessa experter är man snart utblottad och skulle man ha lyssnat på dem från början skulle man aldrig ha gjort sig en förmögenhet”, som någon sa. Aktiestrateger rekommenderade exempelvis köp sommaren 2007 då börsen toppade.
Liknande situation råder bland experter som tippar fotboll och övrig sport. För att ta djurgårdsexempel lyftes Rajalakso och Quirino till skyarna trots att det gick att se att de inte var några bra fotbollsspelare. Brassen lämnade mycket i övrigt att önska innan han skadades på Gran Canaria och Rajalakso gjorde förvisso fem mål på fem matcher, men utöver det gjorde han inte mycket väsen av sig. Jämförelsen med Tomas Brolin tedde sig rätt komisk. Folk som inte sett honom spela ville ha med honom till EM.
Samtidigt kunde initierade djurgårdssupportrar tidigt se att Sharbel Touma skulle bli något stort om han höll sig skadefri. Enligt media kom han dock från ingenstans när han slog igenom 1999 fast vi var många djurgårdssupportrar som länge vetat vad han gick för.
Undertecknad har förvisso inte sett Kebba in action under försäsongen, men förvånas inte om scenariot blir liknande med honom under denna säsong.
Medan experter tenderar att vara sämre på att tippa än medelsvensson (inom ekonomin brukar man tala om att en apa som kastar pil gör bättre aktieval än en fondförvaltare) tenderar supportrar att överskatta sitt eget lag.
Jag antar att du anser att du kör bil bättre än genomsnittssvensson. Ställer du den frågan i en klass eller på en arbetsplats kommer i stort sett alla svara ”ja” på den frågan, trots att ungefär hälften, per definition, måste köra sämre bil än medel (vissa bör köra som medel också). Med andra ord bör knappt hälften svara ja på den frågan egentligen.
Detsamma gäller alltså fotbollssupportrar som lätt höjer sitt lag lite mer till skyarna än andra lag. Antar att man kan hitta inlägg liknande nedanstående från ”LinDIF” även på andra forum på Svenska Fans.
”När man går igenom laguppställningen tycker jag det ser ganska bra ut. Visst, något tunt, men fortfarande bra. Med tanke på att i princip alla i laget underpresterade i fjol borde det kunna bli ett rejält uppsving bara alla presterar som de borde”.
Vi supportar överskattar alltså lätt vårt eget lags förmåga. Samtidigt lyckas vi hitta guldkornen i laget långt innan experter gör det. Bara för att Djurgården tippas långt ner i tabellen av experter ska inte detta ses som ett bevis för att det kommer gå dåligt under säsongen. Dessa har ofta inte bättre koll än mig på hur Kebba Ceesay sett ut under försäsongen trots att jag befinner mig i Dublin och således mycket längre ifrån Stadshagen.
Det bästa är alltså att inte bry sig om dessa experters prognoser utan göra sin egen prognos baserat på sin egen tro. Men eftersom du antagligen inte är helt rationell i din bedömning om Djurgårdens förmåga måste du även ta med detta i beräkningen. Pessimistiska personer ska multiplicera sitt tips med en faktor på över ett. Ju mer pessimistisk, desto högre faktor och ju mer optimistisk desto lägre faktor (allt under ett indikerar optimism).
Kanske går det att ta Nockes prognos x 0,4 (han tror att detta blir en mellansäsong och att DIF bara vinner med fyra poäng) för att få ett hum hur det kommer att gå för Djurgården under denna säsong.
Annars är det bara att ta mitt tips rakt av eftersom jag naturligtvis är 100 procent rationell i min bedömning (får väl säga att Djurgården kommer sjua i år för att säga något så att Elenskys faktor blir lägre än ett).
Elensky tippar säsongen: Blod är tjockare än hjärnsubstans.
Jag är en usel tippare. Enda gången jag har tippat rätt är 2003 och det tror jag i stort sett alla gjorde. Känslorna får nästan alltid styra och jag skulle aldrig få för mig att tippa emot mitt kära DIF ens om det gällde match mot självaste Man U. Jag ska iallafall ge det ytterligare ett försök att på ett nyanserat och objektivt sett tippa säsongen.
Det svåra den här säsongen tycker jag är alla utgående kontrakt. Truppen som jag tycker i dagsläget ser ganska bra ut med en spännande blandning av gammalt och nytt kan lätt vara raserad till sommarens transferfönster. Vi har idag en mycket viktig nyckelspelare i Daniel Sjölund och skulle denne få för sig att se efter om gräset är grönare på andra sidan Öresundsbron så kommer vi att få problem. Även Andrej Komac, de senaste årens genomgående mest jämna och tillförlitliga spelare sitter på ett utgående kontrakt. Klubben har sagt att man vill förlänga men frågan är om man i dessa dagar har den ekonomiska kraften att göra så. De senaste två säsongers spelartransfers har inte varit nådiga mot blåränderna och vi har inte fått valuta för dyra förvärv. Istället finns ganska många bosmans i bagaget. Det finns också frågetecken på veteranernas fysiska status: sista-minuten ”värvningen” Aki och så gamle Jonson.
Förhandstips är som sagt var en svaghet hos mig, i synnerhet när det gäller Djurgården. Det beror på att jag tippar mer med hjärtat än med hjärnan, därav min något morbida rubrik. Mitt minst sagt osäkra tips för den här säsongen har alltså även en brasklapp för att truppen alltså kan urvattnas ytterligare i sommar. Som Zoran sagt, det här året är bara en uttagning för nästa säsong. Ett stålbad för att se vilka som är de där vinnarna som jag skrivit om tidigare. Om de som står upp efter säsongen är veteranerna med Johannesson i spetsen så får vi problem i framtiden. Klubben behöver en generationsväxling men de yngre spelarna måste ta initiativ och visa framfötterna. De ska inte få chansen, de ska ta den.
Gör de inte det så finns det risk att vi får höra ännu värre ord i rubriken till hösten. Ord som till exempel ”kvalstreck” eller ”Superettan”
Håll i hatten och sitt ner i båten. Nu kör vi.
Årets placering: 4:a
Årets genombrott… Kebba
Årets besvikelse…Rajalakso
Årets mest besvikna…Markus Johannesson
Årets mest saknade…. Jones
Årets minst saknade… Siggi och Paul
Årets debut… Trimi Makolli
Det riktiga hotet mot allsvenskan
Just nu ligger allt fokus på arenafrågan som är helt avgörande för Djurgårdens ställning i framtiden. Utan den kommer aldrig omsättningen upp i de summor som krävs för att någon gång vid regnbågens slut kunna mäta sig med europeiska lag. Men utan bra spelare så kommer de nybyggda läktarna obarmhärtligt att eka tomma. Allsvenskan har i åratal dränerats på talanger till underpriser men när nu 15-årige Ricardo Grey går till Portugiska ligans bästa lag känns måttet rågat. Prislappen får antas ligga någonstans i trakterna av två backar blandad läsk. Samtidigt drar Juventus i en annan 15-årig DIF-talang; Carlos Garcia.
Hur bra är det egentligen att vara ungdomsproffs i Portugal? Det näst bästa laget i landet- Sporting Lissabon, åkte nyss ut ur Champions League med de mindre smickrande siffrorna 1-12 på två matcher mot tyska Bayern. Ekonomiskt så ligger Portugal långt efter Sverige trots att man har drygt en miljon fler invånare och den portugisiska ligan har det senaste året brottats med stora ekonomiska bekymmer.
Att bli ”proffs” utomlands är fullt av myter och visioner. Anledningen till att jag sätter proffs inom citationstecken är att du är precis lika mycket professionell fotbollsspelare hemma i allsvenskan. Det är lätt att drömma när man ser Zlatan måla på fullsatt San Siro men Milano byggdes inte på en dag. Man måste lära sig att krypa innan man kan gå och jag tror att Sverige är det bästa klimatet för svenska ungdomsspelare att lära sig krypa. Nämn en spelare som flyttat utomlands som mycket ung och sedan blivit en världsspelare? Fråga en gnagare så får man säkert svaret ”Nils-Eric Johansson” men vi vettiga människor har nog svårare att hitta något bra exempel.
Problemet blir lite av moment 22, är du inte tillräckligt mogen för flytta utomlands så är du inte heller mogen att fatta rätt beslut i frågan. I fallet Grey Persson så har han just kritat på sitt andra kontrakt på ett halvår så det känns verkligen motiverat ifrågasätta hans mognad. Garcia däremot har uttryckt att det nog vore bra att spela någon säsong i allsvenskan innan en flytt mot sydligare breddgrader.
Nu är det svårt att som djurgårdare att vara bitter över att portugiserna snart tros ha förräntat läsken till miljontals kronor, oavsett om han blir världsstjärna eller ej. Ricardo kom ju som sagt från BP för bara ett par månader sedan. Däremot hade jag hellre sett honom ångra sitt beslut och flyttat åter hem till Bromma, då chansen att ta en plats i BPs A-lag nog måste vara större.
För allsvenskans skull så har vi inte råd att tappa talanger så tidigt och så billigt. Svenska ledare och agenter måste bli bra på att vara mentorer till svenska ungdomar. Martin Bengtsson som skrivit ”I skuggan av San Siro” borde föreläsa på ungdomsklubbar om hur unga fotbollsspelare betraktas och behandlas som boskap. Man skulle upprätta samarbetsavtal med europeiska klubbar och skicka soltörstiga och äventyslystna juniorer dit för ett par månader för att känna på den tuffa miljön och konkurrensen. När spelaren blir äldre och mer utvecklad får sammarbetsklubben förstatjing på spelaren till en skälig summa pengar. Något måste göras om svensk fotboll ska kunna hävda sig i framtiden.
Krönika: DIFs avsaknad av star quality
Jag skulle vilja börja med att spinna vidare lite på värvningstemat som Malcolm tidigare tagit upp, och där Quirino benämns som ”den största floppen”. Just detta är ett påstående som jag skulle vilja argumentera mot.
Ur en rent krass ekonomisk synvinkel så är han en jätteflopp. Resultatet på sista raden, inköp minus försäljning visar 10 miljoner i en ilsket röd färg. Anledningen till att jag hävdar att jätteflopp är att ta i, är de siffrorna som inte syns.
Fortsätt läsa…
