Även om Brommapojkarna varit något av ett bogey team de senaste säsongerna så börjar bortamatcherna på Grimsta bli riktigt trevliga tillställningar för DIF. Så även ikväll.
Första halvlek gjorde man lite som man ville och uppspelen i mitten på Kasper och Daja tilläts slås gång på gång på gång. Småtrevligt men inte speciellt effektivt.
Ibland spelades bollen ut på kanterna, där främst Touma gjorde ett förtjänstfullt jobb, och ibland fumlades den i vanlig ordning bort. I straffområdet hände heller inte speciellt mycket, men det börjar vi ju å andra sidan bli vana vid.
Vid två tillfällen tog Rajalakso saken i egna händer och dunkade på utanför straffområdet vilket till slut ledde till ett segermål. Tack för det!
Nu var väl BP lika stundtals lika bleka på hemmaplan som man var förra året men ändå. Vi får heller inte glömma bort att de hade en nick som knoppades bort på mållinjen och en situation som liknade något som kunnat resultera i en straffspark.
Segrar är segrar och betyder muntra miner på Kaknäs. Viktigt!
Något mindre viktigt, men ack så roligt, är att liverapportörerna på Sportbladet inte riktigt hade en lika bra kväll som DIF. Av någon obegriplig anledning tillskrevs det smått fantastiska, och matchavgörande målet… Johan Oremo… :-)
Nu har alltså SEF haft rådslag för att komma tillrätta med de sjunkande publiksiffrorna och lika verklighetsfrånvända som alltid kommer man nu med det här utspelet i Sportbladet. Jag hoppas, precis Victor Capel i artikeln, innerligt att ett skapande av Facebook och Twitterkonton inte är några huvudåtgärder för att få publiken tillbaka.
SEF’s blindspots förefaller vara enorma och det finns bara ett sätt att tolka detta på. Man ser helt inte vilken skitprodukt man har i Allsvenskan. En skitprodukt som för tillfället lever för att den upprätthålls av hängivna supportrar som ser sig som mer än kunder.
Men snart har man lyckats tappa även dem och frågan är hur långt man kan gå innan hela serien försvinner in i ett evigt mörker?
Inget har i och för sig talat för att man nu hux flux ska börja fatta vad som är fel på Allsvenskan, trots att tusentals supportrar högljutt protesterat, men när diskussionerna efter mötena hamnar på den här nivån blir man ju bedrövad på riktigt.
Generellt sett så är det vanligt att organisationer inte förstår att har man en värdelös produkt så är kommunikation i de flesta fall inte föredra förrän man har en produkt som håller. När produktproblemet är för stort hjälper ingen kommunikation i världen, allra minst i sociala medier där man snabbt blir en måltavla för kritik om man inte har på fötterna.
Men det är väl för svårt för pamparna på SEF/SVFF att fatta!? Inåtvända och verklighetsfrånvända…
Edit: Tidigare stod SVFF i rubriken och texten vilket ju inte var helt rätt. Fast det spelar väl egentligen ingen roll, båda verkar ju tycka väldigt lika.
Djurgården Hockey har alltså värvat något så exotiskt som en dansk defensiv back från Leksand. En spelare vi kände oss manade att ta reda på lite mer om.
Resultatet av vårt oerhört djupa grävande blev ett omdöme från ingen mindre än sportjournalisten och Leksandsbloggaren Mårthen Bergman, som nog får anses ha bättre koll än de flesta på bajens motsvarighet ute i landet Leksands IF. Såhär säger han om Stefan Lassen,
”Under grundserien var han inget märkvärdigt utan spelade som den sjätte/sjunde-back han var i rostern. Men under kvalserien hände det något och han var genom hela kvalet Leksands klart bäste back och tillsammans med Jocke Ericsson (målvakten) och Pelle P vår bästa spelare. Tog massor av offensiva initiativ, transporterade pucken bra och förlorade banimej inte en närkamp i egen zon. Kom alltid ut med pucken ur behåll och spelade förståndigt i samtliga situationer. Helt klart den back jag helst hade velat se stanna i Leksand till den här säsongen. Så congrats! /Mårthen
Med andra ord finns det en del som talar för att DIF har hittat rätt och vi ser mycket fram emot att se Stefan Lassen i laget nästa säsong.
Foto: Bildbyrån
De flesta ”experter” som kommenterar årets SM-slutspel i hockey konstaterar ofta att ljudkulisserna vi byggt upp på Hovet i år är i klass med vad som presterades där på 80-talet. Ofta med tonen av att det nu bara nästan är lika bra, att det var bättre förr.
Min fråga är nu. Var det verkligen det?
Visst, med all respekt för er som var där då det begav sig. Men inte var klacken lika stor och röststark och uthållig då som nu, kan jag inte tänka mig!
Men vi har ju några gamla rävar med skinn på näsan som kommenterar flitigt här på bloggen. Ni kanske kan bringa klarhet kring detta i kommentatorsspåret istället. Så att vi en gång för alla får svar på denna livsviktiga fråga! :-)
Foto: Bildbyrån
Svettigt på hockeytemplet Hovet ikväll. Nog det värsta jag varit med om i hockeyväg faktiskt. Våra helgon på isen stod upp ordentligt när det blåste som värst och visade att man kommer ge Håve en sjuhelvetes kamp om guldet.
DIF startade matchen bra i första för att sedan växla upp ännu mer och fullständigt spela ut Håve i andra. Att man inte dödade matchen där är för mig en gåta. Men utan att ha sett några videobilder efter matchen gissar jag att det var Stefan Liv som hade någon där uppe med sig och stoppade utskåpningen förtjänstfullt.
Sedan i tredje var det som om domedagen var kommen och hela helvetet brakade lös. Håve måste ha köpt avlatsbrev hos påven/domaren i pausen och efter det fick man göra lite som man ville. Åsnorna (!) till domare skulle dessutom visa sig opåverkbara och publikens allt mer hatiska inställning till deras sanslösa bedömningar gjorde inte saken bättre.
Beundrar DIF för att man vände andra kinden till och var kalla in i det sista (okej förlåt, den var dålig på riktigt…). Har en känsla av att det kommer fortsätta se ut såhär framöver med ormar som Ledin, Ward och Thörnberg på isen.
Bästa ramsan för kvällen var nog ändå, när den för kvällen avsekulariserade (!?), DIF-klacken till slut förklarade heligt krig (Jihad Jihad DIF Jihad typ…). Där och då kändes det verkligen som att vi tagit hem sm-guldet i religionsreferens på knock out.
Nåväl, till slut var det ändå DIF som stod som segrare och det finns all anledning att se ljust på framtiden. För Håvespelarnas del väntar inbokade tröstsamtal hos pastorn, var så säkra!
Ikväll ber jag för Wesslan!
Här kommer några tidiga morgontankar.
Länge har jag gått och väntat på den riktiga hemmapremiären. Så länge att jag en dryg vecka innan fick totalt hjärnsläpp och bokade en tågresa till fjälls lagom till någon timma innan domaren blåser igång matchen.
Skyller allt på att säsongen i vanliga fall knappast hade varit tre matcher gammal och att man normalt sett börjar gå på fotboll i samband med att man åtminstone kan inbilla sig att gräset börjat växa.
*********
Blir tyvärr ingen storpublik på Stadion på onsdag. För en normalinsatt supporter så är fotboll på planer som ser ut som något bara en potatisbonde kan beskriva och lag med spelare som typ ingen känner igen är inte direkt sexigt. Inte ens när det kommer till Djurgården tyvärr.
Lägg därtill att vårt lag är okänt och det finns inte direkt några profiler i det som drar publik på egen hand. Touma är visserligen en profil men huruvida han drar publik till arenan låter jag vara osagt.
Men förhoppningsvis börjar vi ta poäng nu och spelare med anonyma namn kan växa till sig och bli Djurgårdshjältar som drar folk till matcherna!
Det är också upp till klubbarna själva att göra matcherna attraktiva för folk att gå på. För någon hjälp från förbundet har man uppenbarligen inte.
Eguren till Aik och Touma till Djurgården. Fattas bara att typ Jos Hooiveldt får för sig att lämna Celtic och signa för Bajen så har vi en fin Stockholmstriss i impopulära värvningar.
Helt ärligt så har jag svårt att förstå hur klubbarna tänker. Varför kan man inte hålla fingrarna borta och fatta att det finns ett värde i att INTE knyta till sig spelare som vänstrat med rivalklubbarna. I Aiks fall så hade man iofs det goda omdömet att inte reta gallfeber på sina egna supportrar utan på Bajens, vilket särskiljer sig ifrån fallet med Touma, men ändå. Vad man gör är att man på lång sikt raserar en rivalitet som gör att intresset för stockholmsfotbollen överhuvudtaget finns kvar.
Som om inte fotbollsförbundet sköter det här med att få ned intresset tillräckligt på egen hand.
Men åter till fallet med ”Skabbe”, som han så osmakligt kommit att kallas under åren. För er som inte hajjat det är alltså Sharbel Touma en av de, i Djurgårdsled, mest hatade spelarna i modern tid. Detta sedan han för ca ett decennium sedan lämnade det sjunkande skeppet DIF för antagonisterna i Aik efter en säsong med stora personliga problem och mycket stöd från blårandigt håll. Efter några år i Aik, Halmstad, Twente, Mönchen Gladbach (och typ någon mellanlandning i Grekland tror jag) så är den så avskydda spelaren tillbaka i DIF.
Samtidigt är nog detta tyvärr något vi får leva med. Spelare och klubbledningar blir allt mer resultatinriktade och tänker allt mindre på kulturen och historien. För rent sportsligt är det ju på kort sikt förmodligen en bra värvning. Touma är med största sannolikhet en etablerad allsvensk spelare med rutin i ett annars väldigt orutinerat lag utan ledarfigurer. Nu kanske Touma inte blir en ledare på en gång men han har ändå varit med ett tag till skillnad från övriga i laget.
Många vill inte ha honom på Stadion och bli inte förvånade om buropen ekar högt när hans namn ropas upp i högtalarna innan första matchen. Tyvärr lär vi också få se en del protestaktioner som kommer spela både fotbollsförbundet och medierna i händerna i sin jakt på den levande fotbollskulturen.
Lotten är dragen. Finland är ett av lagen Sverige får möta i nästa EM-kval.
Bara att önska typ en halv startelva från DIF lycka till.
Ett ”lycka till” skänker vi på bloggen även till svenska forwards. Blir fint att se Jani Lyyski ta ner Zlatan (eller annan lämplig forward om Zlatan fortsätter strejka) på jorden.
Värmer oerhört mycket i hjärtat att det går så bra för hockeylaget. Spelarna verkar ha hittat sina roller och även om säsongens uppbyggnad inte tillåter att man är på topp varje match ser det riktigt stabilt ut. Viktigt också med en lång segerrad nu innan julen och Junior-VM dit tre av våra framträdande juniorer försvinner. Kul för dem, mindre kul för DIF Hockey (även om Brodin satt på läktaren igår).
Förvånar mig iofs inte om Hardy-gänget lyckas ta upp tre nya unga förmågor som gör omedelbar succé i ES under tiden Junis VM pågår.
Till sist, läser på Marie Hallmans hockeyblogg att Jacob Josefsson med stor säkerhet gått och nynnat på ”Åh en sådan härlig dag” efter matchen. Underbart, självförtroendet är verkligen på topp och låt oss hoppas att det håller i sig långt tid framöver.
I takt med att Drive-In-Fotbollen växer söker nu Djurgårdsandan fler ledare till deras tre verksamhetsområden. Är du social, gillar utmaningar och brinner för integrations- och värdegrundsarbete, då är detta något för dig!
Drive-In-Fotbollen når ungefär 2500-3000 deltagare i månaden. Verksamheten bedrivs i tre områden, Alby, Spånga/Tensta och Kista/Rinkeby.
Fortsätt läsa…
