Trots besvikelse över att mina planer på en hel helgs kaos på Västkusten sket sig och att snön faller utanför fönstret så är det hög pepp inför morgondagens fotbollspremiär.
Det är något speciellt med premiärer. Oavsett förväntningarna på DIF i perspektivet slutplacering så är jag alltid obotlig optimist i en premiär. Fortsätt läsa…
Idag fick jag nys om att ett antal personer har lanserat en ekonomisk förening med namnet Djurgårdens Supporters Trust.
Syftet är att i en ekonomisk förening bygga upp ett kapital bland annat som används för ägarinflytande i bolag som verkar inom ramen för Djurgården alliansförening.
Försäsongens tredje fight ägde rum tidigare idag och det blev till sist en seger mot Gefle efter att DIF tappat en 2-0 ledning till 2-2 men avgjorde 3-2 i 88:e minuten.
Det kunde slutat med buande, ruttna frukter mot spelare och styrelsemedlemmar men istället hördes ”SM-guld SM-guld” över solna när matchen var över.
Nyss hemkommen från Skytteholm och efter att ha amputerat några tår kommer här några konstateranden från matchen.
Det var en riktigt jävla trevlig eftermiddag ute på Lidingö som DIFBloggen fick uppleva. Djurgår’n visade upp prov på riktigt bra spel och bjöd på 6 mål framåt och ett försvarspel som höll tätt bakåt. Något tagen av att få se DIF göra sex mål i en och samma match kommer här mina reflektioner från densamma.
När Djugår’n spelade sin senaste match, den mot Assyriska, var det många som hävdade att matchen var lagets viktigaste på hela decenniet.
När Djurgår’n imorrn tar sig an Degerfors på Bosön är det inte längre någon diskussion, matchen är tveklöst lagets viktigaste på hela decenniet!
DIFbloggen har givetvis smörat till sig ackreditering till Bosön och kommer leverera vår syn på händelserna.
Vi är givetvis nyfikna på vad Wass och Banda vill med DIF och om vi redan nu kan få se embryot till detta. Fokus kommer också att ligga på våra nyförvärv.
Ikväll bara om en dryg timme spelar vi näst sista matchen. Fortfarande med kniven hårt tryckt mot strupen. Ingen på vår blogg vill skriva här idag och på så sätt outa sig själv som total B-supporter som är hemma och inte på väg till Olympia. Jag får ta tag i det, jag får försöka leva med känslan. Känns inte som det finns så mycket att säga om förutsättningarna.
Jag har levt men känslan så länge n att den inte längre är speciellt ny eller jobbig. ”Nej, nu åker vi ur”-känslan har kommit portionerad med maten hela året. När nu ödesmatchen mot ÖIS stundar om bara någon timme så är det sista tuggan som ligger på gaffeln men man är redan mätt.
4 sista nu och vårt läge kan inte bli mycket svårare. ÖIS ryckte igår och vi och Bajen försöker ta chansen att hänga på i kväll.
