Marie Hallman är frilansjournalist, skriver för bland andra Expressen, NSD och TT och driver hockeysajten Hockeymedmariehallman.se. Här är en exklusiv krönika för DIF-bloggens läsare om hemligheten bakom DIF Hockeys förvandling.

Foto: Bildbyrån

Vad är hemligheten?
Eller snarare, vad är skillnaden mellan den här upplagan av Djurgården och förra säsongens.
15 spelare från då är med nu.
Två av tre tränare hängde också med till den här säsongen.
Så varför går det så mycket bättre nu än då?
Varför gick det inte så här bra förra vintern?
Det lätta och mest populistiska svaret är förstås att guldmakaren, Hårde Hardy is back!
Men, nej.
Riktigt så enkelt är det inte.

Det mer smärtsamma svaret för alla (inklusive mig) som älskar artister som Fredrik Bremberg är att det krävdes ett avsked för att resten av gänget skulle lyfta sig.
Det hade varit intressant att se den här upplagan av Djurgården kompletterad med Linkan.
Hans gudabenådade händer skulle definitivt inte göra bort sig.
Det gör de aldrig.
Men, han var lite felanvänd de sista säsongerna.
Det lades en sjuk tyngd på Linkans axlar.
Han fick ensam, utan att någon la det medvetet på honom, bära ansvaret för att det skulle göras poäng.
Men det blev lite för bekvämt, för både spelare och tränare, att ha poängmaskinen där.
Vilket inte gynnade någon.
Utan Linkan har klyschan ” nu tvingas alla kliva fram ” blivit verklighet.
Ibland är det bra att tvingas ta ansvar, att tvingas dela bördan så att man till slut svetsas samman till den lagmaskin som krävs för att ta mer än enstaka segrar.

Men det finns såklart fler orsaker till att Djurgården har lyft, kolla in min intervju med Tomas Montén så ser ni vad han som varit med mitt i a-lagssmeten de senaste tre säsongerna radar upp för förklaringar.
En ganska vardagstråkig, men ack så viktig förklaring är bredden.
Bredden med spets kanske man ska säga.
Den som Djurgården fått när fler tvingades kliva fram men också den bredd med spets som Hardy krävde och såg framför sig när han valde bort en defensiv fjärdekedja och istället valde att satsa på naturligt offensiva och energigivande spelare som Marcus Krüger, Patrik Cehlin, Daniel Brodin och Tim Eriksson med flera.

Djurgårdens fjärde kedja ska inte vara något andningshål som spelar noll-noll medan resten återhämtar sig.
Djurgårdens fjärdeline ska öka farten, mala på och mala ner motståndarna vilket i sig ger energi till resten av det egna laget.
Djurgårdens fjärdekedja har gjort att spelarna nu själva talar om en lagmaskin.
Man kan säga mycket om Hardy och visst kan man undra hur hans ”gamla ” hockey från torpedtiden (fast han själv hatar det ordet) fortfarande kan fungera.
På försäsongen var jag hyfsat tveksam.
Efter att ha sett Djurgården köra rakt in och fastna som ett kladdigt tuggumi i Brynäs betongförsvar i matchen i Östervåla måste jag erkänna att jag undrade hur fan detta skulle gå.
Hur lättläst var inte Djurgården?
Typ.

Men Hardy, Montén och Johansson såg faran.
De såg problemet och har fortsatt att utveckla den gamla guldhockeyn till en modern variant.
En mer svårläst upplaga av Hardys hockey.
– Vi såg själva där mot Brynäs att vi fastnade. Sedan dess har vi tagit fram alternativ som spelarna ska använda om vi känner att det andra laget tror sig ha läst oss. Vi har sett till att vi har fler alternativ att välja mellan, när de försöker stänga till, sa Montén när jag pratade med honom häromdagen.

Ibland funkar det inte, som mot Linköping häromdagen.
Men, det finns fortfarande tid att finslipa detaljerna, och spelet funkar uppenbarligen väldigt bra mestadels.
Sedan passar Hardys hårda offensiva spel de spelare som finns i dagens Djurgården väldigt väl.
Det räcker väl med att säga Jimmie Ölvestad så förstår ni.
Och juniorerna.
Hardy har från dag ett kört mantrat ” juniorerna är uppsidan med det här” som ett mantra.

Är det något Hardy är bra på så är det att ta tillvara den härliga ös-på-energi som juniorerna tar med sig upp i seniorvärlden.
Den kör-på- anda som andra försöker tona ner till förmån för styrspel, ser Hardy som en tillgång och uppmuntrar spelarna att behålla och utveckla.
Allt för att ge energi till lagmaskinen Djurgården.
Jag är osäker på hur långt det räcker.
Men det känns som det kan bli en kul vår för blåränderna.

/Marie Hallman