Jag hade påbörjat ett inlägg om att Jeglertz med all sannolikhet skulle tacka nej till en fortsättning i DIF. Det hann dock inte bli publicerat förrän det stod klart att han lämnar klubben.

Som jag ser det, var det inget oväntat beslut. Vem skulle efter att ha upplevt ett delat ledarskap som ej fungerade vilja sätta sig i samma situation igen, även om det var en ny person som satt vid andra sidan bordet.

Om hotet om delat ledarskap var något mer än en kostnadseffektiv sparkning låter jag framtiden få utvisa, än är inte hela den sportsliga organisationen tillsatt.

På ett personligt plan har Jeglertz avstått från två års säker betalning och en försäkran om att alltid finnas i ropet. Det är inget lätt beslut att ta speciellt när man är relativt grön på tränarhimlen.

Han ska ha cred för att han vågar ta det här beslutet som också är ett bra beslut för Djurgården i slutändan. Vi vill inte ha en tränare som inte trivs i sin roll i den sportsliga organisationen och då är det bättre att han lämnar.

Jeglertz blev aldrig någon succé och det är inte så konstigt eftersom han fick usla förutsättningar redan från början. Han har inte heller imponerat under säsongen som har gått. Visst hade sett bra ut på pappret med lite kontinuitet, men han kan inte få finnas kvar i organisationen bara av den orsaken.

Nu går Djurgården och Jeglertz skilda vägar. Kanske är det bäst så, när något helt nytt ska byggas i ”Putte” Carlssons anda.