För ca tre veckor sedan gjorde vi en intervju med DFAB profilerna Tommy Jacobsson och Patrik Asplund. Vi ville bland annat veta hur de ser på framtiden och den senaste tidens hårda kritik mot DFAB . Det blev ett långt och spännande samtal som, nu känns högintressant att få dela med sig av här på bloggen, inte minst med tanke på gårdagens nyheter i Expressen.

DFAB investerar i anläggningar, spelare i sfären runt fotboll och tittar på olika investeringsprojekt, fokuset ligger främst på unga spelare men har genom åren också investerat i äldre spelare. Det är nu aktuellt att byta namn till DIF Invest, vilket också gått att läsa i tidningarna. Men enligt Tommy och Patrik så är detta ännu ej helt bekräftat.

Namnbytet är inget som kommer att vara officiellt förrän det tagits upp på bolagsstämman men på hemsidan kommer vi att byta namn redan nu. Främst är det en önskan från Djurgården Fotboll då DFAB lätt kan blandas ihop med DEFAB som är det bolag som har hand om föreningens kommersiella verksamhet.

Men oavsett vems önskan det var så går det inte att komma ifrån att man med namnbytet till DIF Invest kommer allt närmare en verksamhet som syftar till att investera i flera olika idrotter.  Vår första fråga är därför om ni har några kommentarer till detta?

PA: Jag har fått i uppdrag att, tillsammans med Putte Carlsson, att undersöka hur vår verksamhet ska kunna involvera flera idrotter och det kommer vi att arbeta med framöver. Vi har bland annat pratat med hockeyn och kommer att komma i kontakt med fler idrotter för att se hur intresset är och om det är något vi ska syssla med framöver.

Anledningen till att vi gör detta är för att vi varit i kontakt med investerare som uttryckt ett intresse över att investera i andra idrotter. För att detta ska gå att genomföra så krävs det en modell för hur investeringarna ska genomföras och därför har man vänt sig till oss. Modellen vi tittar på gäller naturligtvis fotbollen också.

Se det som att vi nu pejlar läget andra idrotter och investerare och tar fram ett exempel på hur en investeringsmodell skulle kunna se ut.

TJ: Det var också på det här viset det började med fotbollen. Det fanns ett intresse av att investera i Djurgården fotboll och man behövde ta fram en modell för hur det skulle gå till. Till en början var detta mycket framgångsrikt med de inledande guldåren i spetsen. Sedan började det gå dåligt och vi har gjort en hel del dåliga investeringar i spelare från alla möjliga länder. Då får man försöka analysera vad vi gjorde för fel just då och säkerställa att vi nu inte gör om detta. En sak som sammanfaller för när det började gå dåligt är, som jag ser det, när Putte Carlsson slutade som sportchef 2004. Puttes styrka låg i att vara konsekvent och jävligt systematisk. Det han trodde på följde man och då blev det väldigt bra. Sen efter att han slutade började det fallera och man sköt i många fall från höften vilket bidrog till många dåliga investeringar.

För en tid sedan fick vi höra att ni får intäkter från Djurgården fotbolls försäljning genom ett långt avtal. Många har blivit irriterade över detta faktum och menar på att ni sitter på avtal för egen vinning, hur ser ni på detta?

TJ: Ja, det är ett intressant sätt att se på saken. Egentligen är det ju tvärtom, just försäljningsbiten är en punkt som vi ofta kritiseras för av våra aktieägare på bolagsstämmorna. Vi gav nämligen bort försäljningsrättigheterna till Djurgården mot ett avtal som säger att vi får 20 % av intäkterna under fem års tid. Av detta avtal är nu bara ett år kvar och sedan går alla intäkter till DEFAB. Lösryckt så låter det naturligtvis konstigt att vi får intäkter från verksamheten men det var vi som en gång startade upp försäljningen och lämnade sedan över det till föreningen.

Vi gav tillbaka försäljningen då vi förhandlade fram ett annat avtal med föreningen som gjorde att vi kunde investera i äldre spelare, något som efterfrågades hos våra aktieägare. Det avtalet, som gjorde gällande att vi skulle få 50 % av överskottet från ett eventuellt Europaspel, blev i sin tur blev en garanti för våra investerare att satsa pengar på spelare såsom Aki och Jonson. Värvningar likt dessa kunde aldrig genomföras utan ett sådant avtal, men då var vi också tvungna att ge något tillbaka till föreningen.

Faktum är att när vi värvade Jonson, som då var en dyr redan etablerad spelare, så inbillade sig ingen att han skulle säljas vidare för några större summor. För att kompensera detta var vi tvugna att hitta ett annat upplägg för investeringen och det blev att vi skulle få ta del av rörliga intäkter ifall vi kom ut i Europa. Jonson var då en spelare av den kalibern och det gjorde att vi tyckte det var värt att investera i honom.

Man kan säga att det finns ett beroendeförhållande mellan er och moderföreningen, ett förhållande där föreningen sitter på den formella makten men där ni till stor del sitter på den ekonomiska. Hur ska ni i framtiden kunna ta fram en affärsmodell som gör att både Djurgården, DFAB och i slutändan också svensk fotboll alla ska kunna tjäna på era affärer, är det ens möjligt?

TJ: Det är jag övertygad om. Vi har som jag ser det en unik modell i Sverige. Ta AIK som exempel, där köps spelare av privata investerare och när spelaren sedan säljs så går pengarna tillbaka till de som investerat. I vårt fall har vi aldrig tagit ut en spänn, varenda krona som DFAB dragit in har återinvesterats i nya spelare. Det finns alltså redan en gemensam grund där våra affärer också kommer föreningen tillgodo. Om det är så att vi tackar nej till en spelare, vilket hänt fyra gånger de senaste åren och en gång i år, så har Djurgården all rätt att gå till andra för att få finansiering.

Dessutom så sitter föreningen på goda förutsättningar att själva tjäna pengar. Man har arenan, publiken, 80 % av försäljningen (som inom ett år blir 100 %) samt spelarna att göra marknadsaktiviteter runt. Nu drar man tyvärr in på försäljningen istället för att öka den vilket är olyckligt. Men det finns alla möjligheter för föreningen att tjäna egna pengar och då blir beroendeförhållandet inte så starkt såsom ni målar upp det.

Men det här talar emot det som kom upp i somras, om att ni var emot nya spelarinvesteringar i och med den exklusivitet ni sitter på bakband klubben att gå till andra för att be om finansiering.

TJ: Men det där stämmer absolut inte, vi har ingen exklusivitet alls. Det enda föreningen är bundna till är att först ställa frågan om en spelare till oss. Säger vi nej finns alla möjligheter att leta privata pengar. Det finns kapital i DEFABs styrelse och vill de använda det för att finansiera spelare är det fritt fram.

Det där om att vi gjorde oss omöjliga i somras är galet. Vad vi fick var fyra förfrågningar om spelare. De två första gällde Dahlberg och Sjölund om en förlängning av deras kontrakt. Det tycke vi var kanon och gav klartecken om att förlänga. Den tredje var den där killen från Argentina, Ortiz. Honom ville Djurgården ta in i sin elitungdomssatsning och till det gav vi också grönt ljus. Den enda spelaren vi sa nej till var Gefles 26 åriga defensiva mittfältare Yussif Chibsah. Det berodde mycket på att han satt på ett utgående kontrakt och Gefle ville ha runt fyra miljoner för honom. Vi sa nej till detta men Djurgårdens styrelse hade själva kunnat värva honom om man velat. Om Chibsa nu varit en sådan kanonaffär för föreningen, och vi var dumma nog att inte fatta det, kunde man ha löst det på egen hand.

Det ni kan aldrig komma ifrån är att när avtalen mellan föreningen och DFAB skrevs, så satt Tommy Jacobsson i ena styrelsen och Bo Lundquist i den andra. Hur förklarar ni det? Hur gick de processerna till?

PA: Angående avtalen så har vi gått ut med en avsiktsförklaring på hemsidan. Det har varit majoritetsbeslut kring avtalen och även om det suttit två personer från DFAB på varsin sida förhandlingsbordet så har det funnits en majoritet bakom besluten. Vi har också gått ut på vår hemsida med en avsiktsförklaring kring just de avtalen.

TJ: Det är svårt att förklara bort det faktum att jag och Bosse Lundquist satt i varsin styrelse men det är ännu svårare att förklara när man inte vet vilka avtal det är som avses. Jag vet faktiskt inte vilka avtal de menar. Är det de tre avtal vi redan diskuterat så finns det goda förklaringar kring marknadsföringen, 50 % avtalet och avtalet kring spelarexklusivitet. Där det sistnämnda dessutom är helt felaktigt. Samtidigt får vi det svårt att förklara detta när man gick ut på den officiella hemsidan och kastade ut detta utan att vi hade någon aning om vilka avtal det rörde sig om.

Eftersom ni sitter på så stort inflytande över vilka spelare som ska tillhöra laget, kan ni också bestämma över och ställa krav på vilka som ska säljas?

TJ: Nej det kan vi inte, det är emot internationella regler. Vi kommer dock aldrig ifrån intressekonflikten då en spelare sitter på ett utgående kontrakt och klubben, av sportsliga skäl, väljer att behålla honom kontraktstiden ut. Då kanske vi i vissa fall kan tycka att det är bättre om vi kan sälja honom för en miljon. Men det är något vi får leva med och är väl medvetna om.

Nu hoppas vi att det ska bli standard att så fort en spelare har 18 månader kvar på kontraktet så ska det börja omförhandlas. Dagens situation där sex spelare sitter på utgående kontrakt och spelare såsom Dahlberg och Sjölund troligtvis lämnar är vansinnig. Sen är vi överens med DIF om att vi i framtiden kommer att hjälpa till med försäljningar av spelare och bidra med nätverk och kompetens på det området, något vi tror mycket på.

Man blir onekligen nyfiken på den investeringsmodell som du, Patrik, nu är med och tar fram. Vad handlar den om egentligen?

PA: Vi bygger en modell där vi utefter ett antal kriterier utvärderar klubben vi ska värva till och på så sätt kan visa för våra intressenter hur väl spelaren kan utvecklas och lyckas i framtiden. Det kan till exempel handla om hur klubben sköter sina spelares hälsa, vad man har för organisation kring laget och hur man behandlar kontraktskrivningar. Det visar också för agenter, som minst sagt är viktiga i sammanhanget, hur deras unga spelare kan utvecklas i Djurgården och bygga en karriär för framtiden. Allt för att göra affären så systematisk och tydlig som möjligt.

För en som inte är så insatt i fotbollsaffärer kan man spontant undra varför något sådant inte gjorts innan!?

PA: Ja och så är det ju, vår modell är inget revolutionerande i sig men saknar motstycke i svensk fotboll, som tyvärr ligger många steg efter andra näringar när det kommer till investeringsrelationer.

Det låter ju jättebra, men idag är vi farligt nära att få spendera nästa säsong i superettan och från föreningen har man hört att det inte finns någon ”plan B” för detta, hur hanterar ni en sådan situation?

PA: Alltså man måste vara realistisk. Det säger ju sig självt att det blir enorma kostnader då nio spelare, varav sex är ordinarie, har utgående kontrakt och våra spelare blir mindre värda om vi åker ur. Det vi gör nu är att ta fram något som folk kan tro på och som i den här världen ter sig revolutionerande. Vi kommer naturligtvis också att bygga ett kontaktnät som klubben kan dra nytta av. Det ligger liksom i vårt intresse att hjälpa klubben för att locka fler aktieägare till DFAB. Dock väntar vi fortfarande på svar från föreningen om hur vi ska samarbeta kring modellen. Just nu är debatten ganska snedvriden och nu är det lite som ”att bryta sig in i banken för att sätta in pengar”.

TJ: Vad som kommer påverka om vi kan få in kapital eller ej är hur bra uppföljningen kring våra investeringar ser ut. Oavsett om vi lirar i AS eller Superettan så finns det liksom alltid ett case att bygga upp kring investeringar. Självklart är det oroväckande att föreningen uttrycker att man inte har någon sportslig plan för vad som komma skall. Det går inte att få in något kapital när det inte finns någon sportchef och det inte särskilt smart att gå ut med att vi tidigare har fifflat med boksluten. Speciellt inte när kritiken går ut på att vi satt in för mycket pengar. Om det kommer ut att vi har satsat för mycket pengar i föreningen av ideella skäl sänder det inga bra signaler till investerare.

Till sist vill vi gärna höra om hur ni ser på framtiden.

PA: Vi är en stark förening med flera guld i ryggen och den andan borde vi bygga vidare på. Nu går det visserligen dåligt och då kommer gnället och vi är ganska tacksamma att skälla på. Det kommer vi aldrig ifrån. Men istället för att hela tiden besvara kritiken mot oss så är det viktigt att vi arbetar på det vi tror på och presenterar något bra för föreningen.

TJ: Ja, man får inte glömma bort att det i slutändan är upp till medlemmarna att bestämma om vad som är bäst för föreningen. Vi jobbar på och tror på det vi gör och så får vi se vart det slutar.