I kväll smäller det och här på DIF-bloggen har vi återupplivat tanken med ett utbyte med våra antagonister. Deras hybrisalster inför kvällen hittar ni alltså  här och vårt finns på antagonistbloggen.

Time to say goodbye – välkommen på avskedsfest!

Måndagen den 28:e september hälsar Sveriges största supporterskara välkommen på avskedsfest. Djurgården ska vinkas farväl och det rejält. Ingen vet när de kommer tillbaka. Kanske aldrig. Det här kan vara den sista chansen att få se AIK och Djurgården spela allsvenskt derby på mycket länge. Missa inte det!

Plats: Råsunda Fotbollsstadion

Tid: 19.00

Biljetter köper ni här.

***

Den 18:e maj i år gjorde Ivan Obolo ett av den här säsongens vackraste mål när han sköt 1-0 i årets första tvillingderby. Ett mål som inte bara innebar att AIK vann matchen. Det betydde dessutom att AIK tog tillbaka makten i Stockholm. Och markerade slutet på några års glada dagar på Öfre Malm.

Sedan dess har så gott som allting gått emot Djurgården. För oss AIK:are är det är enkelt att relatera till vad ni går igenom. För exakt fem år sedan satt vi i precis samma båt. Vi vet precis hur det känns när marken öppnar sig under fötterna. Hur det känns att falla fritt mot misär.

Ni hånade oss. Skrattade åt oss. Och när ni vann SM-guld året därpå drabbades ni av precis samma hybris som ni så ofta påstår är karakteristisk för oss. Men hur mycket det än sved så visste vi att vår sejour i lägre divisioner skulle vara tillfällig. Så har det alltid varit. Vi visste att vi skulle komma tillbaka. Vi visste att vi skulle bli bäst i Stockholm igen. För AIK är inte ett jojolag. AIK är inte DIF. Jag gissar att ni är betydligt mer oroliga för framtiden.

När ni går in i Superettan nästa säsong så gör ni det med en karaktärslös trupp, en ledning som står i krig med riskkapitalet och en publikskara som blir mindre och mindre. Det är en njutning att se hur ni förfaller, hur ni tar felbeslut på felbeslut och att misären aldrig verkar vilja ta slut.

När AIK spelade Superettan 2004 var fotbolls-Sverige enigt. Allsvenskan saknade AIK. Djurgården kommer att vara ungefär lika saknade som Ljungskile. Men jag hoppas ändå att alla AIK:are tittar ordentligt innan de lämnar Råsunda imorgon. På hängande huvuden, tomma blickar och skavande frustration. För att få en minnesbild. En påminnelse om hur skönt det är att hålla på svartgult.