Att gå på Stadion i måndags var som att åka tio år tillbaks i tiden. Samma klubb som radat upp framgångar sedan dess, har nu lyckats rasera allt till den grad att vi återigen står på ruta ett. Med en ekonomi i spillror, bubblande supporterfrustration och ett uselt spelarmaterial, så ser framtiden inte speciellt ljus ut. Det kan inte ens en naiv optimist som Wille Bäckström lura i mig.

Generationsväxlingen som borde ha påbörjats för länge sedan har aldrig blivit av.

De pengar som riskkapitalbolaget pumpat in i föreningen har satsats på fel spelare.

Famlandet efter spelmodeller och strategier har i slutändan snarare stjälpt än hjälpt klubben i rätt riktning.

Listan skulle kunna göras lång på vad som har gjorts fel under de senaste åren och många är de som bär ansvar för haveriet.

Min avsikt är dock inte att främja ett destruktivt beteende utan att plocka upp det som i första hand måste lösas för att stoppa eländet. För om det inte sker avsevärda framsteg på högre nivå riskerar den negativa spiralen att i oförändrad takt spinna vidare.

Jag tänker främst på att de två styrelserna måste närma sig varandra. Bo Lundquist och Tommy Jacobsson är inte fienden. De byggde framgångseran tillsammans med flera andra. De har inte satsat pengar för egen vinnings skull. De har inte plockat ut en endast krona i vinst. Allt har gått tillbaka in i föreningen. Det är dags att släppa de tankarna. Bara för att brister uppdagats kring organisationsstrukturen betyder inte det att de vill Djurgården något ont.

I själva verket tror jag att den nya styrelsen skulle må bra av att bolla idéer med herrarna. Något måste de ändå ha gjort bra under deras tid som ansvariga. Det förutsätter dock att Lundquist och Jacobsson är beredda att dela med sig av sin stora kunskapsresurs, och det utan att kräva någon ytterligare motprestation.

De eländiga sportsliga resultaten och en allt mer kärv ekonomisk situation gör att den nya styrelsen sätts på prov. Min förhoppning är att det finns tillräckligt med kompetens för att klara av den svåra uppgiften, även om jag redan nu har börjat tvivla på ett fåtal av de personer som sitter i den.

För mig är det otroligt viktigt att de som sitter i styrelsen sköter sig för att jag ska kunna känna förtroende för dem. Precis som det inte är okej av en tränare att snoppa av en representant för matchprogrammet, tycker jag inte att det är professionellt av styrelseledamöter att skriva könsord på internetforum och slänga ur sig prat om miljonsatsningar i media utan belägg. Enligt mig höjs ribban så fort du tillhör toppskiktet hos Sveriges vackraste klubb.

Sprickan styrelserna emellan måste överbryggas. För hur man än vänder på det, så avspeglas det som händer utanför planen, vad som sker på planen. Vi supportrar är världsbäst på att söka efter snabba lösningar, men ibland är det inte så enkelt.