Som om gårdagens förlust inte var nog så har några jubelidioter under natten vandaliserat träningsanläggningen ute på Kaknäs. Det sår som revs upp igår kväll i Djurgårdshjärtat är nu helt öppet. Återstår att se vilka som ligger bakom dådet men visar det sig vara några ur vår begåvningsreserv så önskar jag dem evig olycka och motgång för resten av livet.
DET HÄR ÄR LIKSOM INTE VAD VI BEHÖVER JUST NU!
I kväll smäller det och här på DIF-bloggen har vi återupplivat tanken med ett utbyte med våra antagonister. Deras hybrisalster inför kvällen hittar ni alltså här och vårt finns på antagonistbloggen.
Time to say goodbye – välkommen på avskedsfest!
Måndagen den 28:e september hälsar Sveriges största supporterskara välkommen på avskedsfest. Djurgården ska vinkas farväl och det rejält. Ingen vet när de kommer tillbaka. Kanske aldrig. Det här kan vara den sista chansen att få se AIK och Djurgården spela allsvenskt derby på mycket länge. Missa inte det!
Plats: Råsunda Fotbollsstadion
Tid: 19.00
Biljetter köper ni här.
***
Den 18:e maj i år gjorde Ivan Obolo ett av den här säsongens vackraste mål när han sköt 1-0 i årets första tvillingderby. Ett mål som inte bara innebar att AIK vann matchen. Det betydde dessutom att AIK tog tillbaka makten i Stockholm. Och markerade slutet på några års glada dagar på Öfre Malm.
Sedan dess har så gott som allting gått emot Djurgården. För oss AIK:are är det är enkelt att relatera till vad ni går igenom. För exakt fem år sedan satt vi i precis samma båt. Vi vet precis hur det känns när marken öppnar sig under fötterna. Hur det känns att falla fritt mot misär.
Ni hånade oss. Skrattade åt oss. Och när ni vann SM-guld året därpå drabbades ni av precis samma hybris som ni så ofta påstår är karakteristisk för oss. Men hur mycket det än sved så visste vi att vår sejour i lägre divisioner skulle vara tillfällig. Så har det alltid varit. Vi visste att vi skulle komma tillbaka. Vi visste att vi skulle bli bäst i Stockholm igen. För AIK är inte ett jojolag. AIK är inte DIF. Jag gissar att ni är betydligt mer oroliga för framtiden.
När ni går in i Superettan nästa säsong så gör ni det med en karaktärslös trupp, en ledning som står i krig med riskkapitalet och en publikskara som blir mindre och mindre. Det är en njutning att se hur ni förfaller, hur ni tar felbeslut på felbeslut och att misären aldrig verkar vilja ta slut.
När AIK spelade Superettan 2004 var fotbolls-Sverige enigt. Allsvenskan saknade AIK. Djurgården kommer att vara ungefär lika saknade som Ljungskile. Men jag hoppas ändå att alla AIK:are tittar ordentligt innan de lämnar Råsunda imorgon. På hängande huvuden, tomma blickar och skavande frustration. För att få en minnesbild. En påminnelse om hur skönt det är att hålla på svartgult.
I Djurgårdens supporterkretsar råder det delade meningar kring Jan Tauers framtid i klubben. Vissa vill att profilen förlänger medan andra hellre ser ett annat alternativ på vänsterbacken. Kontraktet går ut den sista december i år och mycket talar för att han inte får förlängt eftersom det inte ens har påbörjats en dialog parterna emellan.
Det är sällan ett annat lag än Djurgården föräras plats på den här bloggen. Men idag kunde jag inte motstå att lämna lite utrymme åt vraken från Söder.
Av allt att döma har deras bortaresor varit något utöver det vanliga. Jag citerar Bajen Fans hemsida:
” Resegruppen samt Ordförande har bestämt att inga fler bussresor till bortamatcher kommer att arrangeras i år.
Detta pga av att en person uträttade sina behov på sätet på en buss och det var inte kiss. Det smärtar i hjärtat att inte kunna genomföra de resor som vi planerat när Bajen behöver vårt stöd som mest men bussvärdarna och de reseansvariga orkar inte med svineriet som pågår ombord på bussarna.
Det är synd att några stycken tömmer en bensinmack på dvd-filmer mm. så att alla bussarna blir avvisiterade av polisen och fördröjer resan, och det är ännu sorgligare att vi har blivit vana att planera in det tidsmässigt. Men när en person höll sig kvar på bussen i Linköping och istället för att gå in på Max hamburgare som de andra och låna deras toalett, helt sonika satte sig och sket på ett av bussens säten så rann den sista droppen över för vad vi vill subventionera.”
Vraken förnekar sig inte.
Att gå på Stadion i måndags var som att åka tio år tillbaks i tiden. Samma klubb som radat upp framgångar sedan dess, har nu lyckats rasera allt till den grad att vi återigen står på ruta ett. Med en ekonomi i spillror, bubblande supporterfrustration och ett uselt spelarmaterial, så ser framtiden inte speciellt ljus ut. Det kan inte ens en naiv optimist som Wille Bäckström lura i mig.
Börjar bli duktigt trött på att ifrån Djurgårdshåll höra uttalanden i stil med att ”vi gör inga prognoser” , ”det finns ingen plan b” och ”vi tar en match i taget”. Med tanke på raset i tabellen önskar jag att Djurgården börjar se över vilken väg man ska ta för att lyckas nästa år redan idag. Tyvärr finns det inget som talar för att så kommer ske innan det är försent. Fortsätt läsa…
Foto: Bildbyrån
Det blev inga poäng. Det som började så bra, med mycket vackert och stämningsfullt pyrotekniskt tifo, bra drag, spelare som visade lite inställning vilket resulterade i tidigt ledningsmål, . . slutade i totalt mörker och elände.
Nu är läget riktigt jävla illa. Den lilla inspiration laget inledde kvällen med försvann med vinden då Dembo än en gång lyckades göra bort både sig och laget. I samma veva försvann också det massiva läktartryck som till en början lyft laget till att åtminstone ta ledningen.
Efter 1-1 visste man liksom att det aldrig skulle gå vägen. Tack för det Dembo!!! Fortsätt läsa…
9 matcher kvar nu. Fortfarande bara 4 vinster, planen som det snackas om är att det är hemma på Stadion i höst som DIF ska rädda sitt kontrakt. Först ut är Malmö FF som är semi-indragna i bottenstriden. Deras kontrakt är inte hemma än, 10 poäng ovanför oss.
foto: Bildbyrån
Kritiska situationer kräver drastiska åtgärder. Därför vädrar jag nu min önskan om att Djurgården ska låta Jan Tauer ta över kaptensbilden.
I alla fall på hemmaplan.
Med senaste Stadionmatchen mot Göteborg på näthinnan, och hans fantastiska inställning på plan när det hettar till på läktarna, är Janne vår man. Karln går uppenbarligen igång när det hettar till och har egenskapen att driva på allt och alla runtomkring sig.
Alltså, gör vi bara vårt jobb och ser till att läktarna kokar på återstående hemmamatcher tror jag att Janne per automatik bär laget på sina axlar och är helt rätt som hemmakapten.
Att ha ett system med hemma/bortakaptener är dessutom ett redan beprövat koncept. Vill minnas att Stade de Rennes, under Kimpas tid, lät Olivier Monterrubio bära kaptensbindeln på hemmaplan för att sedan lämna över den till Kim när laget lirade borta. Visserligen spelade inte den gamle gode Monterrubio på bortaplan alls men det förringar inte min tes.
Rätta mig gärna om jag har fel men det är så jag minns det.
Och kom gärna fram och diskutera detta med mig på Östra i eftermiddag, för visst ska ni dit och stötta Berit?
