Igår avgjordes då årets upplaga och jag deltog som målvakt i det på förhand mycket nederlagstippade Barefoot. De var efter 5 års spel och bara en tidigare vunnen match och ett försvarsspel som bjöd på tvåsiffrigt (”1″-11 mot DIF Haninge i fjol) i stor behov av en ny slips. Ödet förde oss samman under en bortamatch i Örebro då jag blev rekryterad i halvtid. 

Laget laddade med ett 2 och en halv timmes intensivt tvåmålspel i Vasan i torsdags för att verkligen jobba upp träningsverken i vaderna.

Kaknäs hade fått sig en rejäl dusch under förmiddagen men framåt kick off så började solen titta fram. 8 lag kom till start ackompanjerade av en halvstor publik som hade letat sig dit för att äntligen få se lite kvalitativ fotboll i samband med DIF.

Vi själva kom dit taggade till tänderna för att mötas av beskedet att vi ganska omgående skulle ställas mot spöklaget DIF Haninge i öppningsmatchen. Klump i magen. En kort uppvärmning senare så intog vi bortre planens ena halva med en något konstlad känsla av jävlar anamma. Let’s have it…

Barefoot – DIF Haninge 0-4 (0-2)

DIF Haninge är väldigt stora, väldigt starka och kan nog bli väldigt elaka om saker inte går deras väg (men det gjorde gudskelov allt som historien kommer att förtälja). De spelade i diverse Man Utd ställ och det är svårt att inte dra liknelsen till scenen i denna film. 

Tja, då föra årets match slutade 0-11 så var förhoppningen i år att hålla nere siffrorna. Let’s face it; det är inte mot de här killarna vi skulle ta våra poäng. Tanken var från start att den chansen som finns är gå vidare som grupptvåa bakom dem.

Vi stod upp helt okej, vann fan inte mycket boll, men tänkte skott och offrade oss förtjänstfullt. Deras mål kom till på fasta situationer och var egentligen skitmål allihop. Varav ett får jag ta på mig helt då jag tappade ett inlägg. Tvålen… Självklart kunde de gjort 5-6 till men oftast visade motståndarna prov på oskärpa eller så lyckades jag eller någon annan vara i vägen. Så helt klart en rättvis seger men jag störde mig på de sätt som de gjorde målen. Dålig markering vrålade jag åt mina stackars backar.

Framåt då? Tror vi hade 2 halvchanser varav ett med god vilja kan sägas innehöll ett avslut. När domaren äntligen blåste av efter 2 * 12 så var det med en känsla av lättnad som vi tackade våra övermän, ”bara” 4 bakåt och ingen skada. Skulle våra konkurrenter om andraplatsen hålla nere siffrorna så här bra? 

Barefoot – DIF Uppsala 5-0 (1-0)

Erik, Jake 2, Danken, Henke (typ)

Japp, ni läste rätt! Barefoot 2009 vann en match, och det med hela 5-0! Dessutom stod jag för föreningens första rena lakan.

Uppsala var riktigt dåliga och hade matchen innan blivit mosade av USC. Vi kände direkt att här fanns chansen att åtminstone göra lite pytsar. Coach Daniel valde att stuva om i uppställningen och överge vårt tidigare 1-2-1-2 för en mera rakare 2-2-2 model. Den fungerade bra offensivt då vi ofta kom 4 man i anfallsvågorna, däremot tyckte jag den SÖG defensivt då de ofta kom i 3 mot 2 lägen mot mig. Anyway, efter en stunds trevande spel och ett antal sumpade lägen så hände det. Jake spelade fram Erik som visserligen fick för mycket tid på sig (”jag kommer snubbla” var det som han direkt fick upp som tanke) men eftersom han hade öppet mål från 2 decimeter så gick det inte att missa. Bollen i mål. Planinvasionen och TV-puckshögen var ett faktum. Jag som hade längst dit fick äran att kasta mig överst, var lite för exalterad, översköt mitt hopp och landade något för långt till vänster. Men vilken härlig känsla. Svettiga lyckliga män, och en tjej, i en berusad hög.

(Ni som inte orkade trycka på Planinvasionen, gör det! Sen.)

1-0 stod sig i paus och jag malde på om att behålla fokus, göra några till och stänga matchen. Annars fanns risken att vi åkte på ett bakåt. 

Andra halvlek blev en klang och jubel föreställning. Folkfest. Muppsala sjönk ihop som ett korthus och vi kunde spela ut hela registret och trycka in 4 till. Dessa firades p.g.a skaderisk och avstånd till målgörare något mer återhållsamt. Jag hade inte mycket att göra. Spanade på tjejer och njöt av den pågående förnedringen. Stod för en assist då jag nådde Jake med ett Dembokast. Det hade kunnat bli mer men eftersom USC typ slog dem med 11 mål så visste vi att vi ändå var tvungna att slå dem i sista matchen. Dessutom var den matchen direkt efter detta så det fanns skäl att slå av på takten. Ett av målen föranleddes av ett riktigt jävla Sovjetiskt klapp-klapp spel, gåshud. Efter matchen var det en blandning mellan allmän eufori och samtidigt försök att direkt fokusera på seriefinalen (efter jättarna) mot UCS. Det var nu det gällde…

Barefoot – Utras Couscous Stockholm 0-3 (0-2)

… och det sket sig. Efter en minut rullade bollen retligt in tätt intill min högra stolpe. Exakt så här gick det till, ett mycket tungt mål då vi då var tvungna att göra 2 för att vinna och gå vidare. Första halvleken bestod annars av rätt blandat spel. Vi hade lägen men tog alldeles för lång tid på oss att skjuta. Deras lag var ganska blandat i kvalité och vi försökte anfalla på den kant som kändes svagast. I slutet på första halvleken så drar samma kille iväg en rökare, som jag är på och touchar, men som fortsätter och penetrerar mitt vänstra kryss. Fuck.

I andra så var kodordet All Out Offence, skitsamma om de kommer till lägen, vi måste chansa framåt. Det gjorde vi förtjänstfullt men de försvarade sig bra. Målsumperiet nådde oanade höjder innan de i slutet satte trean när vår ork trötte. Game Over!

Barefoot 2009          1  0  2    5-7    3 =  Tredjeplats och ut i gruppen.

Magnus Öhrman var stolta över oss. I år hade de (för vår skull?) introducerat ett pris för sämsta lag, två flaskor av finare aperitif. Till allas häpnad så blev det inte vi, utan Uppsala med målskillnaden 0-27. Vi tror att det hela är en konspiration, priset introduceras först i år, och först nu dyker ett ännu sämre lag upp. 

Slutspelet då?

Bjöd inte på några större överraskningar. USC hade inte så mycket att hämta mot Södra Sidans anslutning och Haninge kunde så småningom defilera i mål. Utan ett enda insläppt. Dessutom tror jag inte att något lag förlorade med mindre än vad vi gjorde? Vilket med lite Gais-matematik placerar oss som näst bäst!

Efter en något stökig 69:a hemåt stan så fortsatte kvällen fortsatte med öl och sprit (Smirnoff och bob-sylt shots) hemma hos Kapten Erik och sen vidare till East för segerbankett. Sen går min film, vet att jag träffade två polare på donken medis…

TACK FÖR I ÅR från er Keeper! Nästa år då jävlar!

Självklart också stort tack till arrangörerna! Exemplariskt bra skött och alltid lika uppskattat. Ni som inte var där, ta er i kragen och dyk upp 2010!

För vidare läsning med alla resultat hänvisar vi till Järnkaminerna. 

 

BILDER KOMMER!