Usch, derbydags och ångesten är liiiite värre än vanligt.

Avgörande derbymatcher mot bajen är något vi allt för ofta har varit med om och inte gärna något man vill ska återkomma.

Ingen har väl missat hur otroligt viktigt sommarderbyt nu blivit. En förlust vore inget  mindre än förödande för vårt älskade DIF.

Förmodligen betyder en förlust ett respass till superettan och ett Djurgården som förflyttas på ett ungefär tio år tillbaka i tiden. Janne Tauers facebookstatus efter Gefle senast är det jag snott till rubriken och låter beskriva det absurda i situationen: Derbyt avgöra allt.

Men vi har haft den här matchen kommande mot oss sedan 2005.

Allra helst vill jag såklart tänka att det inte alls är så som jag beskriver ovan. Att det bara är lite otur som förföljt oss och att vi, efter till exempel en seger i derbyt, snart är på väg uppåt igen. Men efter att ha sett laget spela i år är det svårt att motivera varför det skulle vända uppåt ikväll.

Eller jo förresten, det finns en anledning till att fortfarande hoppas. Den stavas Djurgårdsfamiljen och att denna fortfarande står sig stark visar på många sätt hur  fantastiskt det är att hejja på Djurgården. 800 pers på plats i Gefle tyder på att vi bestämt oss för att inte ge upp riktigt ännu och mot Örebro den 17e väntas än mer blåränder på plats.

Det är också blåränderna på läktaren som räddar laget ikväll. Fattas bara annat!

Full Fart Framåt!