Numera mardrömsmotståndaren Kalmar krossade oss åter på Fredrikskans. Den här gången med tennissiffrorna 6-1.

Sommarsprattlet mot Heif förra veckan var som bortblåst och tragiska DIF från innan sommaruppehållet var tillbaka. Dessa genomklappningar börjar bli oerhört frustrerande. Vi ska inte behöva vänja oss vid att dem kommer med jämna mellanrum heller.

Jonson-effekten i den här matchen sträckte sig till ett mål men inte så mycket mer.

Var det ens någon match på Fredrikskans igår? Visst, vi hade en kvittering men det hade vi förra året också. Jones målade likt Jonson igår och sen började fallet.

Enda skillnaden i år var att laget bröt ihop med alla spelare kvar på plan.

Blir intressant att se hur laget reagerar nu. Är det fortfarande småmys med Galloway ute på Kaknäs som gäller eller tar ångesten över nedflyttningsstrecket över…

En ljuspunkt är iofs att laget redan tagit tre poäng av Julimatcherna. Matcher man på förhand inte trodde att dom skulle klara av överhuvudtaget. Nästa Elfsborg, då ska även bloggen vara med i matchen.