Vi blir knappt över 20 000 på Råsunda ikväll. Djurgårdens oförskämt höga biljettpriser i kombination med en kampanj lika fantasilös som lagets spel inledningsvis i Allsvenskan får Stockholmspubliken att välja TV:n framför Råsundas läktare. Det är en både tråkig och oroande utveckling. Men den kan aldrig ta udden av vad den här matchen betyder för klubbarnas supportrar.
För AIK:s del har poängskörden hittills varit i paritet med den förväntade. Trots att laget i vanlig ordning har varit orimligt skadeskjutet. Detta mycket tack vare ett försvarsspel som, till skillnad från ert, mestadels har varit framgångsrikt.
Att AIK har ett bättre lag än Djurgårdens dito 2009 bestrider knappast någon. Och det är heller ingen tillfällighet. Jag ska förklara varför.
2005 firades det vilt på Östermalm i Stockholm. Samtidigt andades Solna ut i lättnad. Rikard Norling hade lyckats få fart på dom svarta igen och året efter var man bara en Fröjdfeldt-blåsning ifrån att bärga SM-guld på Råsunda.
Allt sedan dess har AIK byggt vidare enligt en röd tråd. En tråd som visserligen har reviderats inför årets säsong, men som fortfarande är densamma i grunden. Djurgården å sin sida tappade bort sig på vägen. Förra året blev den slutgiltiga spiken i kistan. I år famlar ett till synes okompatibelt tränarpar förtvivlat för att hitta tillbaka till fornstora dar – hittills utan framgång.
De tre senaste derbymatcherna lagen emellan har samtliga slutat 1-1. Det har i sin tur givit känslan av att lagen är jämna, att de inte går att skilja åt – att inget av dem har ett övertag på det andra.
Idag är den tiden förbi. AIK är på väg in i en ny tid. Rikard Norling gav AIK tillbaka titeln ”topplag”. Mikael Stahre ska förvalta arvet. Till skillnad mot Djurgården som har en evighetslång väg tillbaka till toppen och oddsen är knappast höga för att den vägen kommer att kantas av matcher på Ängelholms IP, Kopparvallen och Valhalla.
AIK är bättre än Djurgården på samtliga positioner. Till det har vi bättre ledare, en smartare organisationsidé och fler supportrar. Djurgårdens glansdagar i Stockholm är definitivt över. Och epitetet ”steget före” närmast skrattretande.
Ikväll skjuter vi er än djupare ner i bottens avgrund. Ikväll tar vi tillbaka makten i Stockholm. Ikväll är vi AIK – allt ni önskar att ni vore.
/ Daniel Olemyr, AIKbloggen.se
Tycker DIFBloggen vunnit bloggmatchen på knock-out. Kul läsning!
önskedrömmar,lilla gubben….
Utan en viss argentinare så är ni ingenting. Så mycket för röd tråd…
Ganska stor skillnad i kvalitet mellan AIK:arens blogg och Djurets dito. Motsvarande skillnad i matchen troligtvis.
Önskedrömmar sa ni?
Bye bye Djurgår’n…
aik tillhör inte Stockholm för helvete
Måvara att AIK har ,som du säger, har en röd tråd i sitt lagbygge, detta vet jag inget om. Djurgården har haft sin manual att gå efter och som legat till grund för mycket av det vi SETT Djurgården prestera på planen. Vad Djurgården har för strategi idag eller för den delen för röd tråd vet jag inte. Jag hoppas däremot att att ledningen för laget vet detta. Jag tycker att det känns lite som om Djurgården tyvärr famlar i blindo ibland och längtar tillbaka till våra ”glans dagar” när det kändes som om gulden var lika förekommande som ränderna på vår tröja.
AIK må ha en riktigt bra spelare i en argentinare och en ledare i Mikael Stahre som kan forma en lag och får dem att spela bra men jag är helt övertygad att Djurgården kan få ut minst lika mycket av sitt spel och det på ALLA lagdelar när vi hittar det homogena i laget och spelare för vad vi är, för vad vi kan, för Djurgården.
Kommentera inlägget