Det har väl knappast undgått någon att laget är nere i Portugal och slipar formen inför säsongspremiären mot Ösk. Förutom att komma bort från snötragedin här hemma så ska en okänd britt testas, passningsspelet (efter ett par år i dvala) återuppväckas och spelidén nötas in i ryggmärgen på spelarna.

Men förutom de rent speltekniska bitarna så är lägret också tänkt att bli en värdemätare som ligger till grund för den sportsliga målsättningen. Det är alltså man sätter ribban för vad laget ska åstadkomma under kommande säsong.

Många med mig finner det ännu oklart hur fotbollslaget anno 2009 står sig i den allsvenska konkurrensen. Truppen lämnade, efter vinterns träningsmatcher, ett antal frågetecken efter sig då man steg ombord på planet till sydligare breddgrader. Försvaret går fortfarande att ifrågasätta och det är svårt att se hur i stort sett samma underpresterande trupp som förra året helt plötsligt ska bjuda oss kvalitativ fotboll. Speciellt då Allsvenskan som helhet blivit bättre än förra året.

Just därför blir det intressant att få höra vad ledningen tror att det här laget är kapabelt till och vad dem har satt upp för mål med säsongen. Vi supportrar behöver nog få höra från lagledningen att ribban sänkts och att sm-guld nog knappast är realistiskt, i alla fall i år. Många anar säkert redan detta men om DIF är tydliga med sin målsättning blir det också lättare att ställa om mentalt, från att vara ett på förhand tippat toppgäng till att bli ett lag som harvar i mitten av tabellen.

Liksom i all annan resultatbaserad verksamhet bör en tydlig vision och en tydlig målbild finnas. Visst kan man göra det enkelt för sig och säga att målet alltid är att ”gå in för att vinna matcherna”, men med detta uppfyller man knappast det som en tydlig målsättning ska motsvara. I teorin ska en målsättning vara realistisk, mätbar, nåbar och relevant. En vision däremot behöver inte uppfylla de formella kraven som bär upp ett mål, utan snarare visa på i vilket tillstånd man vill att klubben ska vara om låt säga fem till tio år.

Vi tar ett exempel med en spelare som verkar ha fattat vad jag pratar om. I DN finns ett reportage om Trimi Makolli. Killen har som målsättning att få spela a-lagsfotboll med DIF någon gång under säsongen, och som vision att få ta över tröja nummer sju från Ronaldo i Man Utd. Typ så…

För Djurgårdens del finns alltså inte den kortsiktiga målsättningen ännu. Vad man har är något som, om man följer de riktlinjer jag använt mig av i inlägget, kan liknas vid en vision för framtiden. Såhär valde Göran Aral att uttrycka det på medlemsmötet för några månader sedan.

Före 2014 ska vi ha vunnit AS två gånger och nått ett Europeiskt gruppspel, årets målsättning kommer dock inte förrän efter träningslägret i Portugal.

I vilka termer målsättningen kommer att formuleras är dock oklart. Det är inte alls säkert att vi får ett mål som är lika med en tabellplacering. Zoran hade nämligen, sin vana trogen, en egen bild av allt och menade på samma möte att ”om man lyckas med målsättningarna att 1.Få ett eget spel och 2. Utveckla spelarna individuellt så kommer man också att uppnå resultat”.

Återstår med andra ord både när i tiden och i vilken form målsättningen kommer…

Min förhoppning är hursomhelst att detta är något som offentliggörs efter lägret så att vi får klarhet i vad det är som gäller för kommande säsong. Det kan, som sagt, bland annat bidra till att tålamodet med laget blir bättre och att spelare och ledare får den arbetsro dem behöver. Det är inte lätt att göra en nystart med de framgångsrika år vi har i ryggen från 2000-talet. Därför är en realistisk, mätbar, nåbar och relevant målsättning viktig för hela föreningen.