Nu har alltså SEF haft rådslag för att komma tillrätta med de sjunkande publiksiffrorna och lika verklighetsfrånvända som alltid kommer man nu med det här utspelet i Sportbladet. Jag hoppas, precis Victor Capel i artikeln, innerligt att ett skapande av Facebook och Twitterkonton inte är några huvudåtgärder för att få publiken tillbaka.
SEF’s blindspots förefaller vara enorma och det finns bara ett sätt att tolka detta på. Man ser helt inte vilken skitprodukt man har i Allsvenskan. En skitprodukt som för tillfället lever för att den upprätthålls av hängivna supportrar som ser sig som mer än kunder.
Men snart har man lyckats tappa även dem och frågan är hur långt man kan gå innan hela serien försvinner in i ett evigt mörker?
Inget har i och för sig talat för att man nu hux flux ska börja fatta vad som är fel på Allsvenskan, trots att tusentals supportrar högljutt protesterat, men när diskussionerna efter mötena hamnar på den här nivån blir man ju bedrövad på riktigt.
Generellt sett så är det vanligt att organisationer inte förstår att har man en värdelös produkt så är kommunikation i de flesta fall inte föredra förrän man har en produkt som håller. När produktproblemet är för stort hjälper ingen kommunikation i världen, allra minst i sociala medier där man snabbt blir en måltavla för kritik om man inte har på fötterna.
Men det är väl för svårt för pamparna på SEF/SVFF att fatta!? Inåtvända och verklighetsfrånvända…
Edit: Tidigare stod SVFF i rubriken och texten vilket ju inte var helt rätt. Fast det spelar väl egentligen ingen roll, båda verkar ju tycka väldigt lika.
Djurgården Hockey har alltså värvat något så exotiskt som en dansk defensiv back från Leksand. En spelare vi kände oss manade att ta reda på lite mer om.
Resultatet av vårt oerhört djupa grävande blev ett omdöme från ingen mindre än sportjournalisten och Leksandsbloggaren Mårthen Bergman, som nog får anses ha bättre koll än de flesta på bajens motsvarighet ute i landet Leksands IF. Såhär säger han om Stefan Lassen,
”Under grundserien var han inget märkvärdigt utan spelade som den sjätte/sjunde-back han var i rostern. Men under kvalserien hände det något och han var genom hela kvalet Leksands klart bäste back och tillsammans med Jocke Ericsson (målvakten) och Pelle P vår bästa spelare. Tog massor av offensiva initiativ, transporterade pucken bra och förlorade banimej inte en närkamp i egen zon. Kom alltid ut med pucken ur behåll och spelade förståndigt i samtliga situationer. Helt klart den back jag helst hade velat se stanna i Leksand till den här säsongen. Så congrats! /Mårthen
Med andra ord finns det en del som talar för att DIF har hittat rätt och vi ser mycket fram emot att se Stefan Lassen i laget nästa säsong.
De senaste 4-5 säsongerna har DIF spelat en medioker och ointressant fotboll. Det har under det halvdecenniet känts som att ledningen velat klämma ner klossar i runda hål (för att göra en småbarnsföräldraliknelse) – vi har inte haft rätt spelartyper alternativt använt spelarna på fel sätt.
Som jag nämnde senast upplever jag att Wass och Banda har bra förståelse för hur man ska utnyttja truppens egenskaper. Visst, Djurgården åkte i veckan ur Svenska Cupen mot Ljungskile som ligger på nedre halvan av Superettan och förlorade mot HBK som de borde klått med en 2-3 bollar, men jag tror fortfarande på att det finns kvalitet i årets trupp.
Problemet stavas: ledare.
Under de senaste åren har vi haft Markus Johannesson som levt rövare och smällt lagom vårdslöst, för att visa att nu f-n kör vi. Jag inser att det finns fler sätt att visa ledarskap, men i år har jag inte sett någon som pratar eller visar ledarskap och det känns som en stor brist.
Ett exempel är när Hämäläinen kommer med bollen i fart (som han gör så magnifikt) i 3 mot 3-läge vid tre tillfällen i första halvlek mot HBK utan att de ens kommer till avslut. Ett lag med självförtroende vet exakt hur de ska springa utan boll för att skapa ytor, och bollföraren behöver inte fundera på om han ska passa eller skjuta – det kommer automatiskt.
Kasper söker och tvekar och vänder om och chansen är borta. När Hämäläinen missat sitt första 3 mot 3-läge vill jag se att någon säger till honom att om det uppstår ett till läge – så skjut för i h-e. Vad som helst är bättre än att tveka. Men ingen säger något, alla håller sig undan.
Jag tror på att DIF kan vinna genom att spela bra fotboll, men just nu saknas självförtroende och det drar ner den orutinerade truppen. Nu är det dags för någon av de rutinerade att kliva fram. Vad sägs om Sharbel Touma?
Precis hemma efter en månad på västkusten i staterna. Har följt blåränderna via nätets rapporterande och radio och uppfattningen jag har fått är att DIF har fått många poäng – kanske fler än de förtjänat, men att de har jobbat på att spela efter idén om korta passningar och bollinnehav.
Jag vill hävda att DIF inte haft ett underhållande spel sedan typ 2004-05. Den spelidé vi nu ser grunden till tycker jag dock ser ut att vara riktigt lovande och inte minst underhållande. Difarna torskade igår borta mot Örebro med 1-0 och det kändes som ett ganska rättvist resultat.
I första halvlek kommer Djurgården ingenstans, medan vi i andra halvlek ser hur bollen går fort mellan spelarna, hur de byter kant – ibland flera gånger per anfall, och att de anfaller med 4-5 spelare i boxen. Problemet mot Örebro (och även det jag hunnit se tidigare av säsongen) är att de saknar någon som vågar, någon som visar vägen. Det finns många som visar, som det heter, tendenser – Oremo, Kennedy, Sharbel och inte minst Kasper. Men ingen av dem leder resten.
Ni gissar rätt, jag väntar på Jonson. Kanske Sjölund också, men framför allt Jonson. Det kan tyckas lite trist att behöva vänta på en 35-åring, men jag undrar om inte även spelarna gör det. Han vände förra säsongen mer eller mindre själv, och jag tror att han även i år har vad som krävs för att lyfta DIF en eller två klasser.
Jag måste också säga att jag tror hårt på Lennart Wass. Varje intervju han ger säger han saker som jag tror på, som jag håller med om. Han verkar inte gömma sig bakom tränarklyschor och pratar ett språk som jag förstår – något som nästan inga tränare klarar. Fotbollstränare är inte kända som några offentliga talare eller för den delen pedagoger, men Wass får högsta betyg i båda sammanhangen. Han verkar också vara använda spelare till att göra det de är bäst på – något som vi inte sett på länge.
För övrigt:
* Jag gillar verkligen DIF senaste tv-satsning och inte minst det senaste studioprogrammet med Pedda som programledare. Bandas pedagogiska genomgång av skillnaden mellan spelidé och spelsystem kan vara upplysande för inte minst många journalister.
Jag och många med mig är lyriska över hockeysäsongen 2009/2010 – ingen närmare förklaring behövs till detta. Jag tog tag i en av de ansvariga för DIF Hockey, Jan Ednertz som är både VD och publikansvarig för att få veta mer om honom och hans syn på den gångna säsongen och på framtiden. Fortsätt läsa…
Foto: Bildbyrån
Solna Aik är först i Sverige. Delad sistaplats i tabellen, men först i Sverige med att uppvisa en dog eat dog kultur som aldrig tidigare beskådats.
Som supporter kan du kritisera på puben, på läktaren och skriva på forum allt du vill, men jag hävdar att det vi ser spelare/ledare inom Aik göra nu sker i en sådan omfattning att det saknar motstycke i svensk idrottshistoria. Thats bad.
Röster började tidigt höjas mot Maanojas tabbar. Först bland supportrar, men sedan med insinuationer av spelare i intervjuer. Fler förluster. Kvartsamtal. Mer kritik. Det naturliga nu är att sparka tränaren – som istället får ett fint kontrakt och flyttar till Medelhavet. Vem ska nu få skiten som måste kastas? Wesström tog jobbet då man snabbt måste få in någon som känner till spelarna/idén, han kan man knappast kritisera i detta sammanhang. Det leder till att supportrarnas vrede helt går ut över Tomi Maanoja. Vips, så har ett dåligt spelande lag en förklaring till eländet. Wesström och spelarna är inte sena att haka på och nu börjar det bli riktigt grisigt…
Personligen skiter jag i Maanojas psykiska välbefinnande, men att spelare/tränare hänger ut varandra på detta sätt är något nytt och går emot all min laguppfostran. Förra året släppte Dembo in fyra bollar där Maanoja nu släpper in en. Visst, kritik fanns (och konstigt vore det annars), men aldrig att flera spelare plus tränare går ut i media och gör sådana uttalanden. Aik visar ännu en gång sitt vidriga ansikte för Idrottssverige. Se och lär bönder, detta lever vi med.
Denna text är författad av ”Carl1″ som en kommentar till inlägget Kan vi hoppas på gallerskak?
”Frågar du mig så spelar jag” sa Mattias Jonson tidigare i veckan om morgondagens derby, men enligt den trupp som Lennart Wass och Carlos Banda har tagit ut finns ingen Jonson med. Synd, jag hade gärna sett Kennedy och Jonson på topp i en 4-4-2-formation.
Just nu ligger vi fem poäng före krisdrabbade AIK och tre poäng hade varit trevligt, mycket trevligt. Råsundas matta är nylagd och enligt våra egna spelare så krävs det bara en bra matta för att vi ska spela drömfotboll. Man kan ju alltid hoppas…
Avslutningsvis tror Kebba Ceesay att Sharbel Touma avgör matchen imorgon. Om det blir så får han gärna hyscha Råsundas norra läktare – det var ett tag sedan vi fick uppleva gammalt hederligt gallerskak.
Signaturen Otur levererar en gästkrönika om sin syn på läget i Djurgården Fotboll. Krönikan har tidigare publicerats på Svenska Fans-forumet, men publiceras nu här i sin helhet.
Foto: Bildbyrån
DIF Fotboll startade decenniet som Sveriges överlägset bästa fotbollsklubb. En liten, jo för så var det faktiskt, klubb med höga ambitioner och en ledare med en tydlig plan. Klubben flörtade skamlöst med supportrarna som tröttnat på ishockeyns plast och supporterförakt. Fotbollen var äkta med spelare som visade hjärta och underhöll publiken.
Fortsätt läsa…
Foto: Bildbyrån
Förlust med 2-1 mot Malmö FF borta, vilket inte var ett oväntat resultat på förhand. Men det är verkligen frustrerande att se DIF årgång 2010 spela fotboll. Efter den 45:e bakåtpassningen från backarna till Vaiho börjar man tröttna…
Fortsätt läsa…
Fabriken Stockholm informerar om morgondagens match på Hovet:
Det har varit ett fantastiskt hockeyslutspel där Fabriken levererat det ena arrangemanget i världsklass efter det andra. Sista hemmamatchen för säsongen inte kommer bli något undantag – men din hjälp behövs.
För att koreografin skall lyckas är det oerhört viktigt att alla följer dessa enkla instruktioner nedan samt hjälper till med att informera sin bänkgranne.
- Kom i tid och hitta din plats tidigt
- Flytta inte på arken från den stol där dem redan ligger
- När spelarna kommer in på isen – håll upp pappersarken rakt framför dig som är omärkta eller märkta med siffran ”1”
- På given signal (tutor) håll sedan upp plaststripsen rakt framför dig eller pappersark i guldfärg med siffran ”2” på.
Om vi alla hjälps åt att klara detta så kommer tifot bli det kanske bästa någonsin i svensk hockeyhistoria. Nu är det upp till just dig hur bra det kommer bli!
Glöm inte bort att skänka en slant i hinkarna!
/Fabriken
